egnade man i förra hälften af vårt sekel några afhandlin-gar åt ämnet'). För halftannat decennium sedan fäste man2) ytterligare ”ornitologernas uppmärksamhet på det stora intresse, som foglarnes årliga migrationer erbjuda, samt på enkelheten i den allmänna planen för desamma, hvilken blifvit invecklad endast genom förfäktandet af flere gängse läror om flyttfoglarnes vistelse under vintern och spridning. För att noga utreda längden och läget af de vägar som foglarne följa, blefve det likväl af nöden att anställa en lång serie af omedelbara iakttagelser om fog-larues ankomsttider samt jemföra dem med klimatologiska uppgifter.” Också här åstadkom landets utsträckning i N och S i sammanhang med dess isolerade läge, att frågan framstod temmeligen enkel beträffande områdets häckfog-lar; de om dem offentliggjorda större verken kunna der-före anses vara tillfyllesgörande. För de nordligare arterna åter bekräftades också af detta lands ornitologer den redan anförda åsigten om åtskilliga foglars flyttningsväg hit från Skandinaviska halfön och likaså var man ense om att Island lemnade ett bidrag till Britanniens flyttfogel-fauna. Ytterligare befunnos öarne ega ett särskildt intresse, hvilket de i Europa dela nästan blott med ön Helgo-land, uti den mäugd amerikanska gäster, som tillfälligtvis besöka deras kuster och i egenskap af sällsyntheter ådragit sig jemförelsevis t. o. m. större uppmärksamhet än de regelbundet flyttande inhemska arterna. Vidare gaf erfarenheten i Holland3) vid handen, att ”flere foglar rätta sin riktning under flyttningarne efter landets gestalt och sjöarnes läge, i det de härstädes enligt ') Jenners trenne Observations (1824, 1825 och 1833) samt Perkins Remarks (1866) on the migratiou har förf. ej haft tillfälle att begagna. s) C. Colliugword, Kemarks on the migration of birds; Rep. brit. as-soc. 1858, s. 121. *) Schlegcl, De Dieren van Nederland- Harlem 1860; företalet sid. XV—XVI.