”Man kan anse det bevisadt, att foglarnes flyttningar enligt regeln fortgå mer eller mindre rakt i sydlig sträckning, hvarvid förloppet af floder samt bergskedjorna och skogarne, fuktighetsgraden, medeltemperaturen, höjden öf-ver liafvet o. s. v. utöfva ett ganska väsendtligt inflytande. Middendorfl' antager, att foglarne flytta i riktning åt magnetiska polen, en förmodan, som på intet sätt vinner stöd uti faktiska förhållanden i Nordamerika. — Vidare må anmärkas, att medan foglarne om våren återvända direkt till sin födelseort längs en bestämd väg, deras bortfard om hösten icke nödvändigtvis sker längs samma linie. Många foglar äro välbekanta gäster och förekomma i massor på vissa orter, antingen om våren eller hösten, men under den andra af dessa årstider vet man icke af dem derstädes. För alla omsorgsfulla samlare är detta faktum väl bekant och jag är böjd för att tro, att foglarne i många fäll draga norrut längs Missisippi-dalen, men återvända längs kusten af Atlantiska oceanen. Vanligen utföres vårflyttningen norrut hastigare och med färre hvilopunkter under vägen än höstflyttningen.” — Till sist må ännu tilläggas, att flyttningsvägarne uti södra hemi sfären fortfarande äro höljda i ännu djupare mörker än de uti den norra. Af allt det ofvanstående framgår, att utredningen af flyttningsvägarne på grund af faunistiska uppgifter ännu lemuar mycket öfrigt att önska, hvarföre också Hmnboldt') säger: ”Kaurn ist eine andere Erscheinung wunderbarer und in geographischer Hinsicht noch weniger aufgeklärt, als die Richtung, die Ausdehnung und die Grenzen der verschiedeuen Vogelarten.” En senare författare2) åter fäller härom följande slutomdöme. ”Foglarnes flyttningar ut- i) Cornelius, Zug- nnd Wanderthiere, sid. 99. ä) Ritter von Krauenfeld, t ber Wanderung uud Flug der Vögel. Journ. f. Orn. 1864, sid. 101.