ropa, hvilken hittills är det enda försöket i anfördt syfte. Enligt denna färdas tranan längs bestämda stråkvägar, hvilkas förlopp närmare angifves •). Det kan ej betviflas att en sådan utredning af ett större antal arters flyttningsvägar kunde leda till pålitliga slutsatser, som skulle sprida ljus öfver fenomenets mest dunkla sidor, men hittills har denna varit den enda utredda arten. Vill man, med ledning af framställningen om frågans historiska utveckling, bedöma det inbördes värde, som kan tillmätas begge slagen af undersökningsmetoder, — att antingen stöda sig på iakttagelser om tiden för foglarnes ankomst eller på faunans sammansättning uti mindre områden, — så behöfver man icke stanna i villrådighet: metoden att begagna det senare materialet eger ett obetingadt företräde genom dess mer precisa resultat. För sin del ämnar förf. välja densamma. Det allmänna intresse man hyser för de populäraste af småfoglarne, exempelvis lärkan och svalan, står helt säkert i närmaste samband dermed, att dessa med sådan lätthet iakttagas såsom vårens förebud, att de äro allmänt kända samt att man om dem i många fall kunnat kontrollera huru samma individer under en följd af år bebott samma bo. Intet under således att frågan om flyttningsvä-garnes sträckningar tidigast blifvit uttalad med afseende å dylika foglar och att forskarene, då de sett sig om efter undersökningsmaterial, främst kastat sig öfver dem i afsigt att omedelbart finna det äskade svaret2). Häri har man ') Ett kort referat meddelas nti Finlands foglar II, sid. 25-t. *) Selys Longchamps inbjöd ornitologerna "att koncentrera sina iakttagelser på vissa arter, som äro utbredda öfver hela eller nästan hela Europa. Jag tror mig böra föredraga land- framför vattenfoglarne, emedan de förra flytta vidsträcktare och mer regelbundet öfver alla länder,