Säkraste resultatet ernås för de foglar, livilkas riktning under flyttningen omedelbart kan iakttagas på alla ställen, dem arten passerar. Deras flyttningsvägar framgå nemligen redan ur en sammanställning af tillräckligt många sådana observationer från alla länder. För att ett så enkelt förfaringssätt må kunna anlitas äro likväl tvenne huf-vudvilkor bestämmande, nemligen att fogelarten igenkännes med full säkerhet och att riktningens väderstreck tydligt kan iakttagas. Det förra är i allmänhet möjligt blott för arter, som utmärkas genom ett känspakt läte, anmärkningsvärd kroppsstorlek, form m. m., eller också derigenom, att den flyttande skaran är ordnad på något karakteristiskt sätt under flygten. Deremot kan ett så omedelbart förfaringssätt icke komma i fråga, om arten erbjuder tillfälle till någon slags förvexling med närstående arter, geografiska varieteter eller andra kritiska former; ty dessa kunna just beträffande flyttningarne visa lika egendomliga afvi-kelser från samslägtingarne, som med afseende å utseende och lefnadssätt m. m. Skulle intet tvifvel uppstå vid artens bestämning, så måste riktningen kunna tydligt iakttagas; flyttningen bör således ske vid dager och kunna följas under en något så när lång sträcka i en fortsättning, på det att undantag i följd af lokala förhållanden ej må tillmätas för stor betydelse. Följaktligen bör fogeln helst passera tillräckligt men ej alltför högt uppe i luften, icke gerna t. ex. genom skog. — Ganska få arter uppfylla dessa och dylika vilkor, främst bland dem tranan, hvarföre också dess flyttningsvägar först blifvit uppmärksammade. Beträffande flertalet af fogelarter blir man tvungen att åtnöja sig ined en mindre direkt metod, hvilande på följande grund. Undersökningen åsyftar ytterst att utreda vägen, som de enskilda individerna passera for att komma från sina kläckningsorter till trakterna hvarest de sedermera öfvervintra, eller tvertom. Det vägstycke är tydligen svårast att utreda, som för hvarje individ fäller inom hela