artens häcknings- och öfvervintrings-områden; lättare blir deremot den del skönjbar, som är belägen emellan begge zonerna, i fall de ligga så långt från hvarandra, att ett bälte uppstår dem emellan. Har man att förfoga öfver ett stort antal faunistiska specialförteckningar från olika delar af denna mellanzon, bör ändamålet vinnas genom en nog- ' O O grann jemförelse emellan förhållandet på arternas fyndorter härstädes. Om nemligen alla orter, der en art blifvit funnen stadd på regelbundet genomtåg, befinnas ligga efter hvarandra i en eller flere sammanhängande serier, medan fogeln icke förekommer på samma sätt i granntrakterna, flyttar arten onekligen längs dessa geografiskt bestämbara vägar, vare sig att de äro smala eller breda. Ytter om dem ligga då sådana orter der arten endast är en tillfällig gäst eller aldrig stått att anträffas. Resultatet af en dylik sammanställning kan i vissa fall blifva nästan lika tillförlitligt, som vid omedelbar iakttagelse af flyttningens riktning; det är också denna metod förf. ämnar begagna. Befinnas deremot de orter, der en art blifvit observerad, vara fördelade jemnt öfver hela mellanzonen, så kan orsaken ligga deri, att arten flyttar utefter många och rikt förgrenade linier, hvilka just genom sin talrikhet och jemna fördelning skenbart försvinna och sålunda undgå uppmärksamheten vid anförda förfaringssätt. Såsom man ntan svårighet inser, eger ett likartadt förhållande rum med de flesta arter inom deras häcknings- och vinterstationer samt blir således regel för alla foglar, hvilkSs häckningsbälte är så bredt eller ligger så obetydligt nordligare än vinterstationerna, att begge beröra hvarandra eller t. o. m. delvis sammanfalla. I alla sådana fall är ofvan angifna metod att utreda flyttningsvägarne icke tillfredsställande, utan andra mera noggranna observationer måste uppsökas till grund för slutledningen. Det blir nemligen svårt, om ej omöjligt, att skilja de individer, som häckat på en ort och om hösten föra ett oroligt lif före uppbrottet, från andra 3