ningsfenomenet i dess helhet eller enskilda arters vägar, och hvarje behandling af ämnet inåste af denna anledning bli ofullständig. En enkel åtgärd kan dock i någon nion motverka denna olägenhet. Vid den preliminära granskning förf. egnat en mängd arter, utan bestämd grund för urvalet, hafva många af dem befunnits stämma teinligen väl öfver-ens med hvarandra beträffande flyttningsvägarnes sträckningar, ehuru andra anmärkningsvärda egendomligheter karakteriserat enhvar. Behandlas derföre fiere dylika arters flyttningsvägar i ett sammanhang, så kunna de ömsesides bekräfta hvarandra, der uppgifterna samstämma, samt fylla ut luckor uti hvarandras serier, der sådana oundvikligen uppstå, i följd af materialets brister eller andra anledningar. Man inser härvid utan svårighet, att slutsatserna i väsendtlig mon bero på ett lyckligt val icke blott af en eller annan art, utan af hela grupper af arter. Hurudana artgrupper äro då i detta afseende lämpliga att behandla? Ilvilka än de orsaker må vara som närmast drifva foglarne att flytta torde de likväl i sin tur stå i större eller mindre samband med vexlingen emellan sommarens värme och vinterns köld. I följd häraf äro också flyttfog-larne karakteristiska för alla länder, i hvilka en sådan tem-peraturvexling tydligt framträder. Medan i tropikerna endast någon procent af de på en ort häckande foglarne verkeligen flyttar derifrån när de icke mer upptagas af fort-plantningsomsorger, bildas fogelfaunan uti tempererade länderna till ungefar hälften eller deröfver af flyttande arter, och i norden äro dessa lika öfvervägande som i tropikerna underlägsna. Det är i norden som orsakerna till flyttningen göra sig känbara i första hand; derföre finnas också här de mest typiska flyttfoglar och det är bland dem som valet bör göras. Emedan resultatets tillförlitlighet såsom ofvau anfördes i hög grad är beroende deraf, att emellan artens häck-ningsområde och vinterstationer ligger ett bredt flyttnings-