På grund af det anförda synes behandlingen af problemet om flyttuingsvägarnes sträckningar helst böra inledas genom en närmare granskning af de högarktiska foglarne. Förf. har valt till undersökningsmaterial dem bland gamla verldens hyperboreiska foglar, som häcka antingen endast på öarne norr om den sammanhängande kontinenten eller på sin höjd uti fasta landets allra nordligaste delar, nem-ligen: Charadrius (Sqvatarola) helveticus (L.) Phalaropus fulicarius (L.) Tringa (Arqyatella) maritima Briinn. n (Pelidna) subarcuata (Gldst.) » » minuta Leisl. y> canutus L. n (Calidris) ar enaria L. Cygnus minor (Pall.) Anser brachyrhynchus Baill. » albifrons (Gm.) Bechst. » hyperboreus Pall. » (Bernicla) leucopsis Bechst. n r> bernicla (L.) r> n ruficollis Pall. Somateria spectabilis (L.) Fuligula (Polysticta) Stelleri (Pall.) Larus glaucus L. r> leucopterus Faber y> (Rissa) tridactylus L. n (Pagophila) eburneus Phipps, Gm. Mergxilua alle (L.) Dessa arter tvingas af naturförhållandena att flytta tidigast af alla; några af dem göra särdeles långa färder, i det de vintertiden förekomma ända ned i tropikerna och södra liemisfaren, samt spridas sålunda under flyttningarne till de mest olika delar af jorden. De häcka, så mycket man känner, i allmänhet uti ett ganska inskränkt gebit,