vanligen fördeladt uti isolerade områden, nemligeu på öarne och kusterna af Ishafvet; många af dem representeras på skilda ställen genom olika varieteter; några förekomma på häckställena i stora massor, h var fö re de också redan vid ankomsten till kontinenten äro samlade i större flockar, hvilka genomstryka större eller mindre sträckor af kontinenten; den mest utpräglade delen af deras flyttnings-bälte faller just inom de bäst undersökta tempererade länderna t. ex. Europa, och material bör derföre icke tryta till en sammanställning af uppgifter. Innan vi gå att anföra och granska de utvalda arternas fyndorter uti skilda länder, må förutskickas några anmärkningar om deras häckningsställen, emedan dessa orter bilda de naturliga utgångs- eller slutpunkterna för flytt-ningstågen. Literaturen erbjuder i synnerhet härom en mängd uppgifter, som måste förkastas såsom oriktiga. Främst gäller detta alla påståenden att de uppräknade arterna skulle häcka någonstädes uti södra eller mellersta Europa '). Ånnu har man veterligen aldrig ådagalagt sådant med visshet; der uppgifterna ej omedelbart berott på orätt bestämning af arten, hafva de merendels stödt sig derpå, att enstaka exemplar eller t. o. m. svärmar af de anförda foglarne träffats i samma länder under sjelfva fort-plantniugstiden. Vid närmare undersökning hafva likväl könsorganerna hos dem befunnits vara lika outvecklade som hos yngre individer eller efter fortplantningstidens slut, och foglarne kunna således icke hafva häckat på platsen 2). Antagligen hafva dessa vid den regelbundna vårflyttningen blifvit efter och vistas fortsättningsvis på or- ') Uppgifter finnas frän Spanien, Provence, Grekland, Holland, Danmark, norra Tyskland, inre Kyssland m. fl. länder. *) Jemför härom bl. a. Droste-Hfxlsboff, Die Vogelwelt der Nordseeinsel Borkum: Tringa subarcuata (sid. 218), Tr. rinclus (sid. 221) m. fl., samt A. v. Homeyer om Tr. subarcuata pä Baleariska öarne (Jonrn. für Oni. 1862, s. 428).