(Tr. minuta och subarcuata, A. leucopsis och bernicla samt L. glaucua) visa sig nemligen der mera regelbandet eller åtminstone ibland i större mängd; de två sistnämnda har man t. o. m. omedelbart iakttagit flytta om våren i riktning från V till O inåt Finska viken och om hösten tvert-om. Samtliga arterna hafva ertappats här blott under liöst-och vårflyttningarna, några (Som. spectabilis, Ful. Stelleri L. glaucua) äfven under milda vintrar, likasom fallet var i norra Östersjön och ännu mer regelbundet vid Finmarkens kuster. Såvidt man kan döma af de knapphändiga notiserna från Östersjöprovinserna, äro arterna här anträffade lika fåtaligt som i Finland, men med en viss olikhet. Flere förekomma temligen regelbundet vid kusterna af Finska viken och Östersjön, men några hafva derjemte oftare blif-vit iakttagna uti landets inre delar vid större vattendrag, särskildt Peipus; vissa arter (Tringa canutus och subarcuata), som i Finland alls icke eller jemförelsevis sällan förekommit i större flockar, hafva här åtminstone några gånger uppträdt ymnigt eller i talrikare svärmar. Att många arter alldeles icke blifvit iakttagna beror påtagligen endast deraf, att trakterna äro så obetydligt uudersökta och så litet om dem blifvit offentliggjordt. Emellan arternas förekomst i länderna norr och söder om finska viken synes således finnas en likartad skilnad, som emellan förhållandet uti södra och nordliga Sverige; einot hvarandra svara nemligen Finlands norra och Norges kuster, samt Finlands södra och sydliga Sveriges. Enligt regeln besöka arterna under flyttningstiderna endast dessa båda kuster; likvisst är det icke möjligt, att de från Ishafskusterna skulle regelbundet komma direkte genom hela området ntan att iakttagas förr, än vid finska viken och Östersjön. Flyttningslinierna vid Warangerfjord och finska viken sammanhänga således icke omedelbart med hvarandra, utan utgöra tvertoin fortsättningar af hvar sin