samt att bland sjöfoglarne flertalet utgöres af gåsarter; de äro icke, likasom första gruppens arter, bundna vid sjelfva oceanen, dess kuster och tidvatten, utan öfver hufvud vid saltsjökuster ocb andra stränder; vadarena lifnära sig af smärre vattendjur, gässen mest af vegetabilier. Alla dessa arter äro genom sitt lefnadssätt bundna vid kuster eller stränder, samt måste äfven under flyttningarna hålla sig till dylika lokaler*). Från hela antalet kunna särskiljas 3 arter Anser leucopsis, bernicla och hy-perboreus (eller 4, i fall Larus tridactylus hellre räknas hit), hvilka enligt tab. II ocb III regelbundet besöka linierna B och C, samt åter uppträda ytterst i öster vid G, åtminstone representerade genom vikarierande underarter. De besöka alltså blott vägar, som i öfvervägande grad åtfölja hafs-kusterna, icke nödvändigtvis sjelfva oceanens kuster; för sitt uppehälle torde de äfven helst välja saltsjö växter**). Dessa arters vägsträckningar (B, C, G) betingas nästan uteslutande af hafskusternas läge och böjningar; foglarne och vägarne äro således marin-litorala (marince litorales). De öfriga arternas vägar (B-G) betingas deremot både af hafskusternas och flodernas riktningar, hvarföre de kunde karakteriseras såsom submarin-litorala (submarinae litorales). De härmed angifna tre olika slagen af flyttfoglar och flyttningsvägar betingas alla af samma allmänna grund: läget af stränderna, särskildt saltsjöstränder. Olikheterna åter bero af den olika rol skilda slag af stränder spela vid hvarje väg. Det är tydligt att de vägar, hvilkas betingande vilkor hafva den allmännaste natur och den största vidd, under för öfrigt lika förhållanden också skola besökas af *) Deras vägar äro på bifogade karta tecknade med en jemn, röd linie. **) Boie uppgifver (Okens Isis 1828 s. 306) att Anser leucopsis skulle vid danska kusterna samt annorstädes slä ned allenast på öar der det växer saltsjögräs såsom Poa distans och Juncus bulbosus.