land eller icke, synes näst efter artens och samma ställes beskaffenhet, samt artens förekomst derstädes, bero på förhållanden uppå den ort i det inre, dit rägen i sådant fall skulle leda; nemligen huruvida de möjliggöra eller icke, att flyttningens slutliga ändamål blefve forverk-ligadt. Härom dock mera längre fram. Innan vi lemna vägarnes geografiska sträckningar må en omständighet tagas i betraktande, hvilken sammanhänger med dem på det närmaste och utöfvar ett visst inflytande på en fortsatt utredning af ämnet. Om man fäster afseende endast å liniernas förlopp uppå kartan, kunde man sluta till att vägarne flerstädes beröra och uppgå uti hvarandra; foglar af samma art skulle således från en väg kunna komma in på en annan, utan någon ordning. I sjelfva verket är likväl slutsatsen endast skenbart riktig. Linierna A och B förlöpa väl samfält, men hafva olika ursprung, den förra ett vidt omfattande gebit, den senare blott en del deraf, och för begge äro olika grupper af foglar karakteristiska: den förra besökes enligt regeln blott af pe-lagisk-litorala, den senare af marin- och submarin-litorala flyttfoglar; båda kunna derfore i närvarande fall icke jem-föras med hvarandra. De få oceankust-foglar, hvilka flytta äfven längs linien C, stanna att öfvervintra redan innan denna och linien A sammauträflä vid Nordsjön, eller tränga på sin höjd blott under kallare år ända dit. För de pe-lairisk-litorala arterna sammanträffa vägarne således endast O D undantagsvis i yttersta vändpunkterna. De marin- och submarin-litorala foglarne längs linien B flytta åter enligt regeln från Norge till Britiska öarne, men icke till Danmark; linierna kunna således sammanträffa först vid Kanalen. En stor del af arterna (gäss, några vadare m. fl.) öfvervintrar dock tidigare på samma öar och vid Nordsjön; således kan ett sammanträffande emellan begges vägar i verkligheten komma i fråga endast med afseende å de individer, som möjligen komma från öarne till franska kusten eller tvertom,