f ligt regeln icke kommunicera med hvarandra, så framgår deraf omedelbart, att foglarne om våren återvända längs samma flyttningslinie, utefter hvilken de färdats hösten förut*); de komma sålunda till baka till samma häckningsorter, från hvilka de äro hemma. Att detta resultat är giltigt för samtliga de undersökta arterna eger ett särskildt intresse af den anledning, att man uttalat en fullkomligt motsatt åsigt om somliga arter; man har velat tro mången fogelart alltid flytta om hösten öf-ver vissa orter, men tillbaka om våren öfver andra**). Såsom motiv för denna åsigt anför man, att somliga arter anträffas på en del orter allenast endera årstiden; men äf-ven denna slutsats är endast skenbart riktig. Faktum att en art blifvit eller icke blifvit funnen på en ort må icke bestridas, men kan hellre tolkas på ett annat sätt, som låter förena sig också med de i det föregående ådagalagda grunderna för flyttningen. Några exempel från de arter, hvilka i närvarande afbandling blifvit utredda, skola närmare belysa detta. Om våren har Phalaropus fulicarim aldrig samt Tringa canutus och subarcuata nästan aldrig ertap-pats vid norska kusten, ehuru de förekomma der om hösten, de sistnämnda t. o. m. talrikt. Ungefär detsamma är fallet med en och annan art vid holländska kusten (Schle-gel, se ofvan). Deremot hafva Anser leucopsis, FvUgula Stelleri och Somateria spectabilis anträffats vid finska kusten nästan uteslutande om våren. Det är tydligt, att höstflyttningen alltid skall tendera åt söder och vårflyttningen åt norr, emedan dessa äro hvarderas naturliga riktningar. I de angifna fallen intaga emellertid kusterna en sned rikt- O O ning i förhållande till meridianen; hvarföre också foglarne om *) Denna sats utreddes (sid. 83) särskildt för vissa delar af linierna B oeh C för att in casn lemna förklaring af arternas flyttning uti det inre af länderna (Ca) nedanom samma vägstycken. **) Se härom åtskilliga ofvan meddelade yttranden af Baird (sid. 28), Schlegel (Sid. 23), Ekström (sid. 14) m. fl.