(se tab. II o. 8. 132—133), att ligga under samma breddgrad. Hela tidsutdrägten för en arts flyttning blir icke nödvändigtvis densamma längs en väg som vid en annan, utan beror af en hvars sammansättning ntaf olika långa och olika qvalificerade successiva stycken. Utaf hela tidsnt-drägten åter beror hnru länge’ fogeln kan dröja om vintern vid vägens södra ändpunkt samt om sommaren på liäck-ningsstället. En alltför stor afknappning i sistnämnda af-seende kan åter blifva ett absolut hindrande moment för artens häckning på en viss ort och dymedelst äfven för dess uppträdande såsom flyttfogel vid vägar, som leda der-ifrån, oaktadt ortens egen lokala beskaffenhet skulle vara för arten lämplig. Man har 6lutligen anmärkt, att foglarne i allmänhet under vårflyttningen stanna på en ort kortare tid än tmder hösten, och att färden således i förra fallet sker med större skyndsamhet och ordning än i det senare. Åfven denna olikhet skulle tidsserierna åskådliggöra; härvid gåfve de dessutom för olika sammansatta vägar olika utslag och skulle äfven sålunda bidraga att gifva en fullständig bild af tidsfrågan. Om man på kartan utmärker samtidiga orter vid en och samma arts alla vägar, erhålles en öfverblick af de orter, som för denna fogel motsvara hvarandra med afse-ende å tiden eller äro samtidiga, isokrona. Sammanbindas alla dessa, så lättas öfversigten, men dermed är också för-eningsliniernas betydelse uttömd. Arterna besöka nemli-gen alldeles icke de emellan flyttningsvägarne liggande områdena, hvarföre sammaubindningslinierua ej heller kunna uttrycka foglarnes förhållande här, än mindre föranleda någon positiv utredning af flyttningens fortgång. Förstår man således med isepiptes en linie, längs hvars hela förlopp en på regelbunden flyttning stadd fog el art, befinner 6ig samtidigt, så kan ingen sådan uppdragas för dessa arter; man erhåller allenast korta isolerade stycken, som här och der stå tätare, närmande sig bildningen af en kurva.