reservation rörande detaljer, som ailiandlingen alls icke åsyftar att närmare bestämma. Såsom bekant häcka de äkta oceanfoglarne på öar belägna långt från kontinenten eller på otillgängliga skär vid fasta landet; så är fallet med slägtena Sula, Fregata, Phaeton, Diomedea, Procellaria, Puffinus och Thalaasidro-ma. Efter afslutad fortplantning draga de sig nt på öppna oceanen och tillbringa här nästan hela öfrisa delen af O O året, antingen i närheten af häckningsorten eller något sydligare. Foglarnes ovanligt starkt utbildade flygförmåga tillåter dem att ofta nog stryka vidt omkring *) på oceanen, utan att dessa färder alltid kunna likställas med regelbundna flyttningar. Då hela vida oceanen står dem öppen blir det svårt att afgöra om de här följa banor, som kunna geografiskt bestämmas. Arterna och vägarne äro således i ordets egentliga bemärkelse pelagiska (av. mi gr. et vice pelagicce) och bild;«, en grupp, som närmast ansluter sig till den pelagisk-litorala gruppen. Gamla verl-dens hithörande nordiska foglar flytta dels längs Atlantiska dels längs Stilla hafven, från Ishafvet åter komma fog-larne åt ettdera hållet. Framställningen af de på sjelfva kontinenten häckande fogelarternas vägar kan helst anknytas omedelbart till den detaljerade. utredningen af de arktiska arterna; ty många likna dem till lefnadssätt och förekomstlokaler samt hafva befunnits flytta längs samma vägar, hvarföre de också kunna underordnas samma grupper som de. Sålunda betingas flyttningsvägarne för ojemförligt största flertalet arter vadare och simfoglar af fördelningen emellan vatten och landv med andra ord utaf sträckningarna af kuster och stränder; det är således dessa arter som här främst komma i fråga. *) Se Tschudi, Beiträge zur geograph. Verbreitung der Meeresvögel. Journ. für Orn. 1856.