hafvet och stepperna liksom de snbmarina flyttfoglarne. Vid Svarta hafvet samlas sålunda ofantliga skaror, som flyttningstiderna öfverbefolka trakten. I likhet med de förut afhandlade arterna drager sig största delen af dessa genom Hellesponten till Grekland och öarne samt Medel-hafvets östra delar. Nildalens beryktade rikedom på nu i fråga varande arter, hvilka till stor del här tillbringa vintern, är således en omedelbar följd deraf, att här sammanträngas flyttfoglar från särdeles vidsträckta områden, en god del af Europas och Asiens norra delar. — Huru långt de nu i fråga varande arterna flytta längs de antydda stråk-vägarne beror af hvarje arts natnr. En del öfvervintrar vid mellersta Europas breddgrader, största antalet uti Medel hafsl änderna, men åtskilliga arter, särdeles vadare, sträcka sina vinterresor ända ned till sydligaste delarne af Afrika och Asien. — Också inom denna grupp finnas arter, som på olika orter representeras genom skilda, men ytterst nära beslägtade vikarierande varieteter, de flesta uti Asiens ostligaste delar. Den nu karakteriserade gruppen af flyttfoglar och vägar har befunnits så nära sammanhänga med de tre föregående, att de ömsesides förklara hvarandra. För alla slagen betingas vägarnes geografiska sträckningar utaf fördelningen af vatten och land, eller af strändernas läge; de kunna derföre sammanfattas till en gemensam afdelning litorala flyttfoglar (av. migr. et vice litorales), hvil-ken såsom ett helt för sig koordineras med de förut i korthet behandlade pelagiska flyttfoglarne (s. 150). — Då förf. afsett att grunda sin utredning af flyttningsvägarne på de litorala arterna, som onekligen lämpa sig bäst för en inledande undersökning, kunde framställningen af vägarnes sträckningar afbrytas här. För öfversigtlighetens skull må dock ännu i korthet ordas om de återstående grupperna, som kunna uppställas, för att dermed utvisa huru de ansluta sig till de föregående samt ungefar hvilka arter till-