liöra dem. Häraf komma nemligen omständigheter att framstå, som sprida ett visst ljus också öfver de litorala arternas vägar. Det blef nämndt, att en del af de fluvio-litorala fog-larne drager sig helt och hållet inom land från ett vattensystem till ett annat och kommer till kusten blott der denna sträcker sig tvärs öfver flyttningsriktningen; ett härmed jemförligt förhållande blir regel uti nästföljande grupp. Ett stort antal arter af alla ordningar flytta nemligen icke strängt efter floderna, utan mer eller mindre typiskt längs dessas begynnelse, myrar, kärr och andra sumpmarker. I följd af fysikaliskt betingande orsaker bilda försumpnin-garne mer eller mindre sammanhängande terränger uti kontinentens inre delar, och längs dem flytta nu foglarne företrädesvis; men om kuster eller floder finnas i närheten och hafva lämplig riktning, kunna äfven de tjena till ledtråd för flyttningen. Sistnämnda förekomstlokaler äro således för dessa arter livad oceankusterna äro för de litorala, lämpliga men icke specifikt betecknande för arten, och gruppen kan derföre ej heller inrymmas bland de ljtorala, utan bildar hellre en egen afdelning, kärr-flyttfoglar*) (av. migr. palustres), likställd med de pelagiska och litorala. Hit kunna räknas: Circusf Motacilla flava Scolopax gallinago Emberiza schoeniclus Calamoherpe ? » gallinula » rustica Char. apricarius Grus cinerea n pusilla Vanellus cristatus Ardea Anthus pratensis Machetes pvgnax Ans. cinereus (par-n cervinus. tim?) Liksom förut äro skilda arter mer eller mindre typiska för gruppen och bundna vid förekoinstlokalen. Man inser lätt, att flyttningsvägarne inom denna afdelning icke mer bilda noggrannt begränsade, om ock förgrenade linier, *} Uppå kartan äro dessa foglars stråkvägar icke upptagna.