större eller mindre grad betingas af vattnet och dess fördelning på jordytan; tillsammans utgöra de en hufvudaf-delning: vatten-flyttfoglar (aves migr. aqvatiles). I jemnbredd med denna står en annan, land-flyttfog-larne (av. migr. terrestres), till bvilken höra alla öf-riga, således ett fåtal af vadarne (Rallidce) och simfoglar-ne (sädgässen) samt största flertalet af de öfriga ordningarna. Afven inom denna kunna grupper särskiljas, betingade utaf olikartade förekomstlokaler, sådana som sammanhängande öppna fält (för sparfvar och lärkor), af odlade nejder med blaudskog (finkar, många sångare), af barrskog (korsnäbbar) m. m. Enhvar af dessa lokaler kan hafva erhållit sitt upphof från sumpmarker med olika vegetation, eller också kunna omvändt de förra förvandlas i de senare. I enlighet med denna lokalernas slägtskap bildar hvarje grupp af landflyttfoglar turvis slutpunkten uti den hittills uppställda följden af vattenflyttfoglar, men inbördes bilda de icke en serie, som vore omedelbar fortsättning af vatten-flyttfoglarnes. Landfoglarnes förekomstlokaler utgöra merendels större eller mindre fläckar, som ligga spridda om hvarandra; de af olikartade lokaler beroende foglarne komma för den skull att flytta längs nästan samma geografiska sträckningar, påminnande om kärr-foglarnes. Ehuru vägarne sålunda geografiskt sammanfalla, äro de icke desto mindre typiskt differenta, såsom beroende af olika grunder. — Foglarne äro i olika grad bundna vid sina lokaler, allt efter en hvars sätt att verkställa flyttningen. Mesarne t. ex. flyga från träd till träd, några andra arter från en skogsdunge till den nästföljande, hvaremot flere arter passera längre vägstycken i sender och slå ned först der de ämna hvila eller söka sig föda. Af denna anledning tyckes det som skulle några arter nästan alldeles icke bero af bestämda lokaler. Liksom tranan i föregående grupp hindras också här de mera snabb-ttygande, i synnerhet svalorna, knappast af annat än höga 11