och vintcrstationerna i annat geografiskt förhållande; detta inträffar särdeles om jemförelsen gäller arter, som icke borde likställas, emedan de ej äro särdeles beslägtade, men väl bafva olika lefnadssätt, häcka aflägset från hvarandra, måhända såsom ost-vestliga vikarier, eller slutligen flytta endast korta distanser. Samma räsonnemang, som nu gällde beslägtade och inom systematiken erkända arter, kan utsträckas till ännu närmare hvarandra stående former från olika delar af en arts häckningsområde. Många af de nyss uppräknade ”arterna’’ förtjena alls icke att anses såsom annat än geografiska varieteter, t. ex. Tringa minuta och Temminkii, Anser albifrons och minutus, Lams leucopterus och glau-cu8; dessa vore således exempel på dylika former, men äfven andra må anföras. Europeiska kontinentens Anser arvensis från lappmarken öfvervintrar ofta nog i mellersta Tyskland, hvareinot Naumanns Anser segetum, hvilken förf. framställt såsom Novaja Semljas sädgås (A. rufescens Br.), drager sig i samma trakter längre åt sydvest till midvin-tern; den senare anländer också till Tyskland en månad förr om hösten och lika mycket tidigare om våren, än den förra, under de år då ingendera arten stannar öfver vintern. Förf. har på sådan grund också uttryckt den förmodan (Finlands foglar II), att nordens Tringa alpina skulle flytta sydligare än Tysklands Tr. Schinzii. Att anföra flere förmodanden är icke af vigt, då man i allmänhet nog mycket förbisett eller förvexlat sådana närstående former och derföre ej har att tillgå säkra uppgifter. Om regeln befinnes vara giltig för mycket närstående arter och för former, som äro ännu närmare beslägtade, geografiska varieteter, synes all sannolikhet vara för handen, att den for många arter är utsträckt också till individer af samma slag. De klimatiska vexliugar, som höst och vår betinga en arts uppbrott, inträffa merendels icke på samma tid vid skilda breddgrader: om hösten träffas