Hvarje fogclart, som flyttar längs sina bestämda vägar, visar under skilda år små olikheter beträffande vägens utsträckning, — de årliga variationerna. Vanligen äro dessa föga betydande, men om de någon gång antaga större proportioner, leda de till formliga oregelbundenheter i artens flyttningsvägar. Orsakerna kunna vara af olika slag. I många fall hafva stormar och oväder bragt foglarne från deras rätta väg och fört dem till fremmande nejder. I andra åter kan det af någon tillfällig anledning hända, att individer under flyttning skilja sig från hufvudflocken och blifva efter, men sedermera åter ansluta sig till en annan förbiflyttande skara. Om denna råkar tillhöra en annan fogelart, som flyttar samma väg längre bort, eller helt andra vägar är den förra arten (hör till en annan grupp), och om fremlingarne det oaktadt följa med, komma de till orter, dit de eljes icke skulle anländt: de flytta vilse. Efteråt träffas de antingen i sällskap med samma fremmande art eller å nyo efterblifna, ensamma. Af sådan anledning finnas vanligen uti de skaror af trastar, finkar eller lärkor, som besöka det inre Tyskland, äfven individer af andra arter; vid kusterna förekomma oftast i flockarne af Tringa-arter exemplar af Totanus, Numenius eller Charadrius; Anas-arter flytta tillsammans, likaså Fuligulce. Vanligen äro arterna något så när jemnstora eller föra likartadt lef-nadssätt; ibland åtföljas dock ganska olika arter, exempelvis har man i norra Finland sett en svärta, Fuligula fusca, följa en flock flyttande svanar. I allmänhet är det för slutresultatet af föga vigt hvil-ken första orsaken varit till uppkomsten af oregelbunden flyttning, och härpå kan ej grundas någon indelning och tolkning af de enskilda fallen. Vida större betydelse kan deremot tillmätas tvenne andra moment, som samfäidt gifva företeelsen dess karakter och form. Utaf skilnaden emellan egenskaperna hos fogelns normala och dess nya väg beror vilsefiirdens större eller mindre onaturlighet. Der-