emot beror orten, dit fogeln anländer, såväl utaf orten, hvarest afsteget från ordningen inträffade, som af de båda vägarnes geografiska sträckning. Dessa omständigheter bestämma tillsammans flyttningens slntliga utgång, d. v. s. huru fogeln reder sig på fremmande botten och huru långt den kan komma. Då alla flyttfogelgrupper kunna visa exempel på ore-gclbnndenheter, men närvarande afhandling befattat sig i detalj endast med de i serien främst stående, kan framställningen af ämnet göra anspråk på tillförlitlighet blott för dessa grupper af arter. Exemplen skola i allmänhet väljas företrädesvis från de i detalj utredda arterna; de anföras blott såsom prof, icke som en uttömmande förteckning på fall. — Redan af det föregående framgår, att tvenne allmänna slag af oregelbundenheter äro möjliga; af dem må först upptagas det, som mera närmar sig de årliga variationerna. Särskilda omständigheter kunna föranleda foglar att under fullkomligt normal flyttning någongång stanna förr än de bort eller färdas längre än vanligt, men dock längs den vanliga flyttningsstråten. I sådana fall gestaltar sig oregelbundenheten allenast som en för tillfället förkortad eller förlängd — abbrevierad eller prolongerad — flyttningsväg. I mon af de orsaker, som gifva anledning härtill, samt af formen för artens uppträdande på ovanlig ort och tid, kunna inom denna grupp af oregelbundna flytt-särskiljas tvenne olika slag: en arts tillfälliga uppträdande t mängd, samt enstaka individers förekomst. Begge slagen kunna förekomma såväl om hösten som våren. Hafva orsakerna till missförhållandet varit af omfattande natur, inverka de på arten i sin helhet eller på ett stort antal individer, hvilka derigenom uppträda på något ovanligt sätt. Är t. ex. vintern särdeles mild komma flere flyttfoglar att stanna tidigare än vanligt; bofinken exempelvis i södra Fiuland, alior och knipor på Östersjön