Utan att mera omlattande orsaker verkat liafva enskilda foglar någon gång blifvit ertappade på ovanliga orter vid deras flyttningslinier. Anledningen har då varit af individuel natur: antingen har fogeln blifvit väder-drifven eller förledd till afsteget genom andra arters föredöme. — För tidigt stanna ofta foglar, som blifvit oförmögna att verkställa en ordentlig flyttning: man har funnit knipor tillbringa större delen af vintern vid strömmar i lappmarken, eller oftare i södra Finland vid källdrag, som ej tillfrysa; likaså har en svärta blifvit funnen under midvintern uti inre Finland. Om våren åter har någon enstaka Anser bernicla dröjt qvar inom Östersjön eller finska viken, men icke häckat om sommaren. — Såsom prof derpå, att enskilda foglar framträngt för långt, må anföras de enstaka pelagisk-litorala foglar, som tid efter annan förekommit om senhöstarne vid Nordsjöns sydliga kuster, hvarom förut varit fråga. Sammalunda liafva exemplar af Bombycilla, Emberiza nivalis och lapponica samt Alauda alpestris, som eljes stanna åtminstone i Tyskland, någon enda gång erhållits ända i Provence. Om våren afsticka sådana fremlingar mer märkbart. Ett stort antal sydeuropeiska arter hafva, hvar längs sin väg, tillfälligtvis trängt upp ända till norra Tyskland, ganska många till Helgo-land och England samt t. o. m. ännu nordligare, men i allmänhet hafva de icke häckat derstädes. Corvus corone har uppträdt i Norge, Fringilla carduelis, Upupa epops, Columba turtur och Ciconia alba, som pläga hålla sig nedanför eller vid 60:de breddgraden, hafva förekommit ända i Finmarken (70°). Till mellersta Sverige, Östersjöprovinserna och Finland komma emellanåt hägrar, trappar och pelikaner; en hvit stork samt Vanellus och Merops hafva ertappats uti lappmarkens sydliga delar; Fulica atra och Anas strepera vid Arkangel. Platalea leucorodia, som i vestra Europa flyttar längs hafskusten och stannar sist vid Nordsjön, har någon gång fortsatt färden längs linien C och erhållits inom