vilse, t. ex. inåt Finland (Larm glaucus till Rautalampi) eller inåt mynningen af bottniska viken (Somat. spectabilis vid Björneborg). Marin-litorala flyttfoglar komma temligen ofta vilse från kusterna inåt land, flyttande längs flodvägar. Uti det inre af Tyskland har man här och der anträffat exx. af Urta, Alca, Anser bernicla och leucopsis, Strepsilas och Hcematopus, Larus marinus och Colymbus glad alis; ännu oftare Somateria mollissima och Fuligula glacialis. De förvillade individerna tränga olika långt, en del ända till Schweiz, ja längs Ca under stränga vintrar t. o. m. till Kliones utlopp. Högst få komma genom östra Tyskland ända till sydöstra Europa; antagligen än det sålunda Larus marinus anländt till Grekland. Om detsamma är fallet med L. tri-dactylus må lemnas oafgjort, ty denna art kan med större sannolikhet anses hafva följt linien D; i sådant fall har afsteget skett nordligare, i trakten af Ob-viken. Utan tvif-vel hafva enstaka exx. af Anser leucopsis ocli bernicla på samma sätt flyttat längs D. Anser hyperboreus tillhör egentligen Sibiriens marina väg G, men måtte oftare än man för närvarande vet, komma också längs Sibiriens öfriga vägar (se tab. III), eftersom arten blifvit funnen i länder vid linierna D — C. ■— Dessa foglars vilsefärder äro väl onaturliga, men inträffa ofta nog och kunna ibland utsträckas ganska långt utan särdeles men för individerna. Lyckas de komma till rätta hela vintern, flytta de merendels samma väg åter följande vår; men äfven nu kunna de med lätthet komma åt orätt håll. Larus tridactylus anländer sålunda ibland från Grekland inåt Adriatiska bafvet, från hvars botten individerna nödgas passera uppför floder och ertappas, ofta utmattade och döende, uti Tyrolen eller högre upp i Tyskland. Från Svarta hafvet vilsekommen uppför floderna har man anträffat Hcematopus vid Twer och Anser leucopsis vid Dvinas delning (Ustjug veliki). ilen ehuru tusental af Anser bernicla årligen passera längs li-