Vida mer än i föregående grupper äro vägarne inom de fluvio-litorala foglarnes greniga, och i mon liäraf tilltager möjligheten af en vilseflyttning. Då emellertid hithörande arter i samma mon hafva ett vidsträcktare häckningsområde och deras flyttningsvägar således hafva sina källor uti ett stort och sammanhängande område, samt alla individer äro hvarandra lika, kan man i de flesta fall alldeles icke kontrollera när ett afsteg från ordningen inträffat och när fogeln är på sin rätta väg. Att emellertid vilseflyttningar ofta ega rum, ja t. o. m. vida oftare än i någon föregående grupp, kan icke betviflas. Kontrollen blir möjlig först för de arter, hvilkas häckningsområden icke äro utsträckta i kontinentens hela bredd, utan hafva en tydlig ostlig eller vestlig gräns, men det oaktadt utsträcka sina flyttningar ostligare eller vestligare, än de från gränsen ledande vägarne. Larus minutus sträcker sig vestli-gast till Östersjön och Limosa cinerea häckar inom norra Ryssland; begge borde såsom flod-flyttfoglar rätteligen komma till sydöstra Europa, men ertappas någon gång vestligare, den senare tydligen längs linien C: Östersjöprovinserna, Braunschweig, Normandie. Cygnus musicus och Anser minutus häcka talrikt inom lappmarken, inest öster om fjellryggen, något också i Ostfinmarken; de flytta merendels genotn östra Europa, men erhållas till mindre antal i vesterländerna. Inträffar deviationen ostligare kunna ganska abnorma fall uppstå. Anas falcaria kläcker i nordöstra Asien, och flyttar enligt regeln genom Daurien, men kommer troligen någon gång äfven genom vestra Sibirien, ehuru endast undantagsvis, ty fogeln är tvenne gånger funnen t. o. in. inom Europa: i Ungern och i norra Sverige om våren. Det är antagligt, att exemplaren om hösten exkur-rerat i Sibirien vesterut tills de flyttningstiden blifvit tvungna att följa linien D till sydöstra Europa, hvarefter de följande vår dragit sig i sällskap med andra derstädes regelbundet öfvervintrande Anas-flockar längs Donau (genom