Tyskland) och uppför Östersjön samt Bottniska viken. Annorlunda är en förklaring af faktum knappast tänkbar. — Uet är tydligt att vilsekomna flodfoglar lättare än de föregående kunna berga sig nästan på de flesta orter och der-före äfven kunna öfvervintra samt återvända om våren. Ännu skulle återstå att förklara fall då kärr- och land-flyttfoglar kommit vilse; detta förutsätter dock kännedom af arternas normala vägar, hvilka icke kunnat behandlas uti närvarande afhandling; på grund häraf måste också tolkningen blifva sväfvande. Några allmänna antydningar må dock finna plats. — Ofvan har blifvit sagdt, att dessa gruppers vägar sträcka sig hufvudsakligen längs lågländerna med undvikande af bergskedjor, att de bilda mer eller mindre breda bälten och att dessa grena sig samt åter sammanflyta i mon af bergstrakternas läge. Foglarne äro således ej bundna vid vissa linier utan hafva tillfälle att ströfva omkring inom bältenas gränser. Befinna de sig på färd t. ex. från norra Ryssland söderut, så hafva de ett stort spelrum, der de kunna tränga åt olika håll; komina dervid individer alltför långt vesterut, ertappas de i östra . Tyskland eller tränga in på nordtyska låglandet och vest-ligare. Sålunda hafva Emberiza aureola, rustica och pu-silla, Turdu» Naumanni ocb atrigularis kommit mot vester, några ända till Provence, men ytterst sällan eller aldrig visat sig i skandinavisk-finska*) norden. Fringilla ery-tlirina åter, som ej förekommer på skandinaviska halfön, men väl i södra Finland, har efter en sådan färd vesterut vid återresau inslagit en annan väg, och kommit till Norge ända upp i Finmarken. Ungefär på samma sätt som de uppräknade nordryska foglarne, hafva också många — närmare 20 — sibiriska foglar förvillat sig vesterut till Europa*). Det vidsträckta ryska låglandet har tillätit äfven *) Embcrha rustica häckar dock ännu i Finland. •*) So t. es. Rey, Synonytnik der europäischen Brutvögel und Gäste. Halle 1872.