dem att färdas så långt inom bältet, att de kommit till länderna nedanför Öster- och Nordsjön och blifvit ertappade flerstädes, särdeles på ön Helgoland. Deremot hafva ytterst få af dem visat sig nordligare (Turdus varius i Sverige, Grus leucogerantis och Charadr. pyrrhothora.v vid Peters-burg). — Men icke blott nordiska och ostliga, utan äfven sydliga arters flyttningar vilse befordras genoin ryska slättlandet. Nanmann *) har framhållit, att de i Tyskland funna sydliga foglarne företrädesvis kommit från sydost och öster genom södra Ryssland, ty de anträffas vanligen tidigast uti Schlesien. Då det breda ryska flyttningsbältet i sydost stöter omedelbart till stepperna är det förklarligt att t. o. m. steppfoglar kunna förvillas hit och sedermera härifrån flytta vesterut. Det märkligaste af sådana fall är det, då Syr-rhaptes paradoxus för ett antal år sedan gjorde en stor utvandring till Europas alla delar nedan om 60:de breddgraden.— Vilseflyttningar inom dessa grupper blifva i allmänhet liksom inom den näst föregående svåra eller omöjliga att kontrollera, emedan vi icke finna någon olikhet emellan individer från olika häckningsställen, ertappade på samma ort. Likvisst är det ovedersägligt att foglar verkeligen gan- O O D O O ska ofta inslå en annan väg än de bort, ehuru afsteget icke är för dem så menligt, som för de förut afhandlade. Bland alla deviationer måste de framstå såsom mest anmärkningsvärda, genom hvilka foglar föras öfver från ena kontinenten till den andra, och således byta om system af flyttningsvägar. Det är bekant, att inånga — omkring 50 — nord-amerikanska fogelarter tillfälligtvis blifvit ertappade i vestra Europa, samt att tvertom europeiska förekommit vid Amerikas atlantiska kuster. Någon regelbunden flyttningsväg går ej öfver Atlanten (utom öfver Island till Grönland) och foglarne hafva således icke blifvit vilseledda af *) J. F. Naumann, Einige Notizen über die selteneren Vögel Sareptas. Naumannia 1853 sid. 23.