arts långsamma framåtskridande och yttrar sig, ntan att hafva tänkt på dess årliga flyttningsvägar *), på följande sätt. ”Man kan antaga tvenne vandrings stråtar, ntefter hvilka arten invandrat till mellersta Europa. Den ena går från sydliga Frankrike uppför Rhone-dalen, denom det lågt kuperade vestra Schweiz och Frankrikes invid Jura-bergen liggande del, inåt sydvestra Tyskland, särskildt Main-dalen. Den andra marschrutan går från Grekland till Ungern och vidare till Schlesien. Det är otvifvelaktigt, att denna senare invandring för sig gått först i nyare tider, medan den gamle naturforskaren Conrad Gesner iakttog och beskref fogeln från Frankfurt redan för 300 år sedan.” I våra dagar förekommer arten öfver största delen af mellersta Tyskland ända till Schlesien, Posen, Mark, Harz och Holland, hvarjemte öfverlöpare anträffats på Helgoland och i nordliga Tyskland. — Ännu flere exempel kunde anföras. Turdus iliacus och Fuligula clangula förflytta sin eqvatorial-gräns allt mer söderut; på flere ställen i Tyskland har man funnit häckande Loxice, Pinicola och Nucifraga. Andra åter utvidga sin polargräns mot norden: Sylvia tithys vinner för närvarande terräng i norra Tyskland och har visat sig i Sverige; Alauda cristata innästlade sig i förra hälften af detta århundrade i mellersta Tyskland (Brekm, anf. arb.), håller *) Beträffande en annan art gör Homeyer en vilseledande förvex-ling, som här ma påpekas. Han säger uemligen om Turdus pilaria och dess framträngande i Tyskland följande: "Da wir die allgemeine Einwanderung von NO bis SV geschildert haben und anch von den Wintervögeln Spaniens sprachen, so liegt es nahe auch die Ztigwanderungen als nach dieser Kichtnng hin annehmen zu können, was jedoch nicht der Fall ist. So sah sie Fritsch auch in Osten nämlich in Banat, Seiden-sachser in Krain, Erhard auf den Cycladen und Radde in Süd-Russland.” Detta sätt att omvändt sluta till flyttningsvägarne från utbredningsstråten är icke blott oegentligt, utan särskildt i detta fall ohållbart af den anledning, att fogeln ärligen kommer till de angifna vinterstationerna längs stråkvägar, som äro geografiskt skilda från hvarandra. Anmärkningen kan således icke förtaga ofvanstående tolkning dess giltighet.