Enligt hvilka lagar arterna under tidernas lopp än må hafva utbredt sig, kan man likväl antaga, att de vid hvarje tid varit spridda på ett så stort område, som förhållandena derunder tillåtit; en arts gränser intaga således alltid ett temporärt, efter de verkande orsakerna afpas-sadt jemnvigtsläge och äro under en kortare tid underkastade allenast mindre förändringar. Af denna anledning kan man icke heller vänta att när och livar som helst träffa ovedersägliga bevis derpå, att det ofvan hypotetiskt framställda sättet för en arts spridning jemväl i vår tid eger sin giltighet och att kontrollerade exempel derpå skola kunna framtes. Medgifves emellertid möjligheten, att flytt-foglar sålunda kunna utbreda sig ryckvis, och att detta varit lika möjligt i alla tider, bör man konseqvent också anse oregelbundna flyttningar i en icke obetydlig mon hafva bidragit till att åstadkomma utbredningens närvarande faktiska tillstånd. En fogelart kan nemligen enligt denna uppfattning hafva utbredt sig och ännu i våra dagar sprida sig från arktiska Sibirien till Novaja Semlja, derifrån till Spetsbergen, sedermera till Grönland och arktiska Amerika; likaså kan en i vestra Sibirien häckande art utbreda sig såväl till Amurlandet som nordliga Europa och från begge ställena genom ännu ett språng öfver till hvar sin sida af nord-amerikanska kontinenten eller från den ena af dem småningom till den andra. Om verkeligen oregelbundenheter uti flyttningsvägarne bidraga till en fogelarts spridning, förmedla de med samma en annan förändring, som för dess nära sammanhangs skull med föregående fråga må antydas, men är alltför vidlyftig för att i närvarande afhandling kunna behandlas på ett emot dess vigt svarande sätt. — Mer än en gång har i det föregående blifvit anmärkt, att fogelarter på skilda ställen inom sitt häckningsområde representeras genom något olika beskaffade former, s. k. geografiska varieteter och arter, hvilka vikariera för hvarandra. I motsvarande de-