lar af gamla och nya verlden finnas talrika sådana former, som hafva starkt tycke af hvarandra, men af systematiker obetingadt anses vara skilda species, samt andra, som äro föga men tydligt olika våra. I Amurlandet och Japan äro många arter temligen afvikande från de europeiska, några likaså redan i vestra Sibirien; man har funnit olikheter emellan individerna af en art, som häckar vid Svarta hafvet och Östersjön, eller i Lappmarken och på Spetsbergen, ja t. o. m. emellan individer, som häcka uti syd-vestra och sydöstra Tyskland i hvar sin floddal. Dylika varieteter tillhöra som häckfoglar hvar sin underafdelning af artens hela utbrednings område; de befinnas också flytta längs livar sin hufvudstråkväg, som deraf karakteriseras, medan desamma visa sig vid andra vägar, eller de andra formerna härstädes allenast såsom vilsekomna. Om nu de arter, hos hvilka man icke kunnat upptäcka den ringaste skilnad emellan individer från de ostligaste och vestligaste länderna, spridt sig dit i enlighet med förut anförda hypotes, genom oregelbundet utsträckta flyttningsvägar, ligger den tanken nära, att också de närmast beslägtade vikarierna utbredt sig på samma sätt, och i fall så skett, äfven de mera divergenta formerna; dessa olika former skulle således icke bibehållit sin stamarts utseende utan undergått och fortfarande undergå en förändring, beroende af det nya fäderneslandets olika beskaffenhet. Hedan långt före detta hafva de förnämsta målsmännen för descendensteorin framhållit, att spridning och utvandring äro vigtiga hjelpmedel for bildandet af nya arter. Man torde ej kunna neka, att detta måste i mer än vanlig grad ega sin giltighet för de rörligaste af alla varelser, de periodiskt vandrande flytt-foglarne, och det är derföre att hoppas, att .inflytandet af vandringar här lättast skall falla i ögonen. 'Om djur och växter spridas”, säger Häckel *), rträffa de liksom utvandrande *) Krnst Häckel, Naturliche Schöpfungsgeschiclite. Berlin 1872, 8.327.