icke byta om vistelseort, emedan de ej äro tvungna der-till; 2) flyttfoglar, som måste öfvergifva oss, äro mycket benägna att dröja qvar; 3) några arter äro i en trakt stann-foglar i en annan flyttfoglar, eller i samma trakt efter omständigheterna än det ena än det andra; 4) unga foglar dröja ofta qvar och bevisa härigenom, att flyttningsbegäret icke är medfödt, utan beror af de äldres erfarenhet; 5) detta bevisas också deraf, att foglarne återvända till samma trakt, ofta till samma bo, samt 6) deraf, att foglarne icke flytta längre, än att de kunna lifnära sig; man inser således, att de ntan köld och brist på föda alldeles icke skulle flytta bort.” — — ”Att de unga foglarne (sid. 481) hafva ingen aning om flyttningen utan måste derom inbemta kunskap af de gamla framgår tydligt deraf, att unga individer af nästan samtliga flyttande arter, t. o. m. de insektätande, ofta dröja qvar och gå under; detta skulle icke inträffa om de kände till flyttningen och hade en aning om sin oundvikliga död.” — Det är ostridigt, att en skiljaktighet finnes emellan olika fogelarter såväl i afseende å utsträckningen af deras flyttningsvägar, som med hänsyn till deras sätt att färdas, — en skiljaktighet ej blott emellan olika arter, utan också emellan skilda individer af samma art. Huru obetydlig denna förmåga af variation än synes vara, är det likväl den som, steg för steg utvecklad, bildat och fortfarande utbildar flyttningsinstinkten. Ofvan (sid. 171) har redan blifvit anmärkt om de olika kategorierna af foglar med afseende å utsträckningen af deras vandringar. O O En stannfogel kan af omständigheterna föranledas att byta om förekomstlokal eller att stryka omkring; strykningen är en ofullkomlig flyttning, och flyttningarna ske mindre eller mer fulländadt. Ett omsorgsfullt och på empirisk grund hvilande studium af dessa kategorier torde vara den säkraste vägledning för utredandet af flyttningsinstinktens natur. I sin typiska form utvisa de nemligen instinktens särskilda grader; öfvergångarna åter icke blott angifva