dessas inbördes ställning, utan framställa jemväl forloppet af sjelfVa förmögenhetens uppkomst och utveckling. Alldeles så som organismernas allmänna utvecklingshistoria lär, att individens morfologiska utveckling (ontogenes) är en rekapitulation utaf uppkomsten af stammen (fylogenes), d. v. s. samman af alla de organism-former, som med hvarandra stå i genealogiskt sammanhang, ger äfven flyttnings-instinktens nu antydda uppkomst hos de unga individerna en bild af sjelfva förmögenhetens fylogenetiska utveckling. Efter afslutandet af närvarande framställning af flytt-ningsvägarnes sträckningar och betydelse torde det vara på sin plats att kasta en blick på den redan inledningsvis (sid. 9—12) refererade metoden att utreda samma ämne på grund af det andra slaget af material, det klimatologiska. För att Middendorfls slutsatser skola ega giltighet, måste de uppdragna isepipteserna bero på fullt riktiga medeldata. Såsom han sjelf också anför kan likväl anmärkas, att det till buds stående materialet varit alltför otillräckligt för att lemna säkra värden; beräkningen har derföre också ej kunnat verkställas med iakttagande af de försig- ' tighetsmått, som ofvan (sid. 141—142) framhållits såsom nödvändiga. Om man emellertid också skulle kunnat erhålla fullt säkra medeldata, kan metodens tillförlitlighet icke desto mindre sättas i fråga. Förut (sid. 147) har nemligen blifvit framhållet, att isepipteserna för en mängd arter måste blifva i hög grad diskontinuerliga, samt för ett stort antal kontinuerliga allenast inom vissa bälten (sid. 163); blott för en del arter blefve de något så när sammanhängande. När således linierna skola uppdragas på grund af för handen varande material, framgår icke med visshet på