Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1 - Fil. kand. Axel Hirsch, Svensk skönlitteratur - Bibliotekarien H. Nyhuus, Et af bibliothekernes fremtidsspørsmaal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den lilla afskilda värld, inom hvilken de lungsiktiga gästerna lefva sitt
hektiska lif. “De veta alla att sjukdomen sväfvar öfver deras hufvud likt en
roffågel, redo att slå ner hvilket ögonblick som helst. Och de ana, hur
luften kommer att susa hemskt och förmörkas, när det sker. De veta det,
men de glömma.“ — En betydande bok. (Alb. Bonnier. 3: —). Nils
Wilhelm Lundhs “Hvita kyrkans by“ är en vacker hyllning till hembygden.
De fint uppfattade naturskildringarna är det bästa i boken, hvars första och
största berättelse tyvärr lider af en viss oklarhet. (Wahlström & Widstrand,
2:50).
A. H—h.
Et af bibliothekernes fremtidssporgsmaal.
Red. har haft nöjet att af den framstående norska folkbiblioteksmannen
Nyhuus mottaga följande uppsats. Den behandlar visserligen en fråga, som,
på grund af våra folkbiblioteks ringa utveckling, ännu ej är »brännande
men vi antaga, att våra läsare dock skola läsa den med intresse.
I en aarraekke har bibliotheksfolk (navnlig Amerikas og Englands) vaeret
fuldt optaget af reformer og praktiske forandringer og forbedringer, saa vi
nu er i besiddelse af en forholdsvis heit udviklet bibliotheksteknik. Praktiske
opstillings- (nummererings-)systemer, sikre katalogiseringsregler, fortrinlige
udlaanssystemer, en heit udviklet bibliotheksarkitektur med ekonomiske
maga-siner er resultater af dette arbeide. Under arbeidets gang, staerkt optaget af
de daglige gjeremaal og maaske ogsaa blindet af det store udbyte i
drifts-resultater og den staerke fremgang i bevilgninger og gaver, har vi ikke
til-straekkelig taget fremtiden med i beregningen. Indtil der i 1902 blev slaat
til lyd for fremtiden ved den tale som Harvards universitets praesident,
Charles W. Eliot, holdt ved American library association’s aarsmede i Magnolia.
Han betonede, at man umulig kan vedblive at fylde bibliothekeme med
tryksager uden praktisk vaerd paa den maade som hidtil er gjort. Han
paa-pegte, at de ikke kurante ting maa skilles ud for at give plads for det nye
og kurante. Bibliothekernes opgave maa for en stund bli at befri sig for
ting, som det ikke betaler sig at holde paa. Han er opmaerksom paa, at
dette er en vanskelig opgave og antyder to betingelser, som maa fyldes,
for man laegger ivei med at kaste ud: for att vaere moden for udkastelse,
maa en bog ikke ha vaeret efterspurgt paa et par aar og för hver stat maa
der oprettes et saerskilt bibliothek for at modtage et exemplar af hver af de
saaledes udskilte beger.
Praesident Eliots tale smagte til en begyndelse ikke de amerikanske
bibliothekarer. Ved disse store aarsmeder pleier en eller anden af spidseme
af Amerikas videnskapelige verden at vaere tilstede, og deres taler Wive
gjerne panegyriker. Det var derfor uvant ferst at here et praktisk bibliotheks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
