Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3 - Anna Lindhagen, Norrland i skönlitteraturen - Bibliotekarien Lars Wåhlin, Ännu några ord om utlåningssystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han gården utan skog, hvilket helt enkelt är det mest lysande elände. Och
som slutord till detta kapitel, som ej borde få försvinna bland de öfrigas
mängd, säger Samzelius: “Står folkrepresentationen vanmäktig inför denna
fråga, skall allt dugligt land inom nordprovinsema efter hand falla i
bolags-våld, där jordbruket dör och den sunda kärleken till den egna torfvan förtvinar.“
Lapplandsstudier finns här godt om. “Lappland är den stora
ensamhetens land! Det är emellertid lyckligt att ett sådant bedårande trolskt
land ändock någonstans finnes till, ty eljest är det just inte ondt om folk
och stora städer och röfvarlif.“ “Fjällappen, är en den bästa folktyp jag
känner: ärlig, hederlig, pålitlig, intelligent, vaken, godsint.“
Så ingående och på samma gång lättlästa verklighetsskildringar som dem
Samzelius bjuder äro naturligtvis särdeles lämpliga för folkbiblioteken.
Sverige rymmer inom sina gränser vidt olika natur och därmed
sammanhängande folklif, det är därför ett verkligt studium att lära känna det,
hvarför hvarje bibliotek bör äga litteratur om dess olika delar. Då intresset
särskildt är fäst vid Norrland såsom “framtidslandet“ har denna anvisning
gifvits på Norrland i skönlitteraturen. För att kunna något bedöma hvad man
kan vänta sig af framtidens Norrland måste till grund ligga kunskap om dess
individualitet i forntid och nutid.
Anna Lindhagen.
Ännu några ord om utlåningssystem.
I andra häftet af Folkbiblioteksbladet för innevarande år har herr Fredr.
Nilsson anställt en jämförelse mellan det lånesystem, som tillämpas i Göteborgs
nya folkbibliotek, och det Browneska, hvilket senare nu håller på att införas
i Stockholms Arbetarebibliotek. Då hans framställning i vissa punkter synts
mig något vilseledande, har jag ansett, att saken kunde förtjäna att ännu en
gång behandlas och därför hos redaktionen anhållit om plats för nedanstående
anmärkningar.
Jag har därvid sökt så mycket som möjligt inskränka mig till det
väsentligaste, men tyvärr blifvit nödsakad att för klargörandet af förhållandet mellan
de bägge systemen upprepa förut sagda och af läsarna kända saker.
Jag medger, att det just är kombinationen af kort och journalsystem,
som möjligen skulle kunna ge berättigande till talet om ett “Göteborgssystem“,
ty i öfrigt kan det Göteborgska expeditionssättet icke göra något som helst
anspråk på originalitet, utan har fastmera praktiserats länge både i England
och Tyskland. Men icke förty måste man, när det gäller jämförelse mellan
det i Göteborg använda utlåningssystemet och andra, till en början se bort
frän journalföringen, då denna å ena sidan alldeles icke är nödvändig för den
här valda expeditionsformen och å andra sidan mycket väl låter förena sig
med andra system, äfven det Browneska. Man bör först och främst jämföra
systemen för själfva lånerörelsen, och sedan kan man se till, om det ytterligare
besvär, som man i Göteborg gör sig med att efter expeditionens slut införa
lånen i en journal, lönar mödan.
Vid expeditionen tillgår i Göteborg på följande sätt: Om en bok
återlämnas och skall utbytas mot en ny, framtages låntagarens kort ur den efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
