Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1 - Karin Fjällbäck, Barn- och ungdomsböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komna i akt och mening att inge bamen afsky för kriget utan fastmer afse
att framställa detta som den bästa möjligheten för en yngling att ernå
hjälteglorian.
Hvad jag speciellt mot årets böcker har att anmärka, är att i många af
dem, företrädesvis i några norska, införts ett slangspråk, som ur alla
synpunkter är olämpligt. Att bamen på gatan, på lekplatsen och i skolan höra
och därigenom lära sig en massa slangord, det kan nu icke undvikas, men
att de därtill skola få se dessa ord i tryck, i de böcker, som äro skrifna för
dem själfva, synes mig verkligen vara att beklaga. Barnens stora
härmnings-förmåga är allt för väl känd för att inte den skall lära oss att vara försiktiga
med allt, hvad vi ge dem.
Det bästa kännetecknet på en barnboks goda eller dåliga beskaffenhet får
man genom att se, huru många gånger ett barn läser om ifrågavarande bok.
Jag kommer väl ihåg från min egen barndom, hvilken stor roll Andersen,
Asbjömsén och Topelius spelade för mina syskon och mig. De böckerna
läste vi, vi läste dem om och om igen, tills vi så godt som kunde dem
utantill, men det hindrade inte att vi med lika stor glädje fortsatte att läsa
dem. Dessa tre höra ju också till de författare som mer än andra kunna se
allting med barnaögon och som kunna tänka på samma sätt som bamen. De
behöfde ej liksom andra sänka sig ned till barnens nivå och där konstruera
ihop något, som skall låtsas föreställa bamtankar och barnbegrepp. Barn
tycka om, att i de böcker, de läsa, återfinna något af det som rört sig inom
deras egen fantasi. Och hvad som gör Andersen och Topelius, Helena
Nyblom och Asbjömsén till barnens käraste författare, det är just det, att dessa
förstå, hvad som spelar den största rollen i barnens fantasilif och hur man
på bästa sätt, utan att bamen märka afsikten, skall kunna föra deras fantasi
in på nya vägar. Hur lyckades inte gamle Andersen få en till att se något
underbart och märkvärdigt i allting och hur mycket fick han en inte till att
tänka på, sedan man fått klart för sig den underförstådda meningen i hans sagor
och skildringar. Hur kunde icke Asbjömsén förtälja de vidunderligaste sagor
om jättar och troll och bondpojkar, som hade sin tillvaro i Norges skogar
och fjäll, och som alla voro så roliga att man måste skratta, när man läste
dem. Och hvad Topelius och Helena Nyblom gjort genom att så att säga
öppna * barnens ögon för naturen med alla dess underbara härligheter, det
behöfver jag icke påpeka. Dessa fyra författares styrka ligger framförallt däri,
att allt, hvad de gifvit bamen, har varit friskt och sundt, naturligt och fint
och därjämte prägladt af en fantasi, som kunnat kläda allt i den vackraste
skrud. Och aldrig skall man hos dem finna något tillgjordt eller afsiktligt
moraliserande, hvilket barnens egen, halft omedvetna kritik i så hög grad
reagerar emot. Deras arbeten böra icke felas i något bibliotek.
För våra allra minsta småttingar intar nog Elsa Beskow hedersplatsen
framför alla andra. Hennes teckningar till “Putte i Blåbärsskogen-, “Mors
lille Olle“, “Barnen på Solbacka“ m. fl., komma antagligen att utgöra en
glädjekälla för många generationer barn. Detsamma är äfven fallet med
Ottilia Adelborgs teckningar. “Bamen i Snaskeby“ äro med skäl alla barn
förtjusta i. Däremot kan den nu till julen utkomna “Kloke Pelle“ af Wicken
von Post icke anses fullt så lyckad. Hvad sagor och berättelser för de
yngsta beträffa, ha vi först och främst den i ny upplaga utkomna
“Sniggel-Snuggel och andra sagor“ af H. Valentin. De äro friska och roliga och
försedda med goda illustrationer. Sagas Julbok,J Fågel Blå, Fridtjuf Bergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
