Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4 - Docenten Johnny Roosval, Illustrerade bokupplagor - Axel Hirsch, Henrik Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmänheten vill ha. Dess hjärna vill ha litteratur, dess ögon bilder. Gif dä
kejsaren hvad kejsaren tillhörer och Gud hvad Gud tillhörer. Gif böcker åt
den del af människan som vill läsa och reproducera vackta träsnitt för de 1
bildhungriges ögon. Vackra intensiva originalträsnitt, som människorna kunna
samla i sin skrifbordslåda, eller klistra upp i samlingsband eller rama in på
sin vägg. Förfärdiga billiga färglitografier!“
1 *i;
Edelfelts illustrationer till Fänrik Ståls sägner skulle icke bragt mig i
harnesk mot illustrerade böcker. Då man bläddrar i den glömmer man
missförhållandet mellan själfva textens utstyrsel och bildernas kvalitet — för bildernas
skull. Men det är blott i det ena fallet som Edelfelt kommer mig att lyckligt
glömma det jag har en “illustrerad praktupplaga“ framför mig. — I det andra
ifrågavarande verket — Svenska bilder — är ensemblen lika bekymmersam
som i Karolinerna, ehuru ju hvarje teckning tagen för sig är, som man väl
kan tänka sig, aktningsvärd och fin.
Uppsala, november 1905. ’ Johnnv Roosval. %
Henrik Schtick.
Litteraturhistorien är icke någon gammal vetenskap, utan i Sverige liksom
i flera andra länder närmast en frukt af den nyromantiska skolans verksamhet
i början af förra seklet. Naturligt är, att man redan långt förut sysslat med
skalder och deras verji, men hvarje författare betraktades snarast såsom en
fristående personlighet, och mtm hade ännu ej sinne för de många band,
som knyta samman föregångare till efterföljare, med ett ord: man saknade
sinne för den historiska kontinuiteten. Dessa litteraturhistorier — den äldsta
är från slutet af 1600-talet — blefvo därför snarast ett slags biografiska
kataloger.
Under 1700-talet hann man knappast mycket längre, och ännu år 1799
kunde Leopold, den svenska vitterhetens dåvarande mästare, i en uppsats om
vår litteraturs utveckling skrifva, “att tiden före Dalin (sålunda före 1730!)
ägde nästan intet märkvärdigt“ och “att de gamla författarna blott kunde
intressera den lärde tom-skrifvaren“. — Med Lorenzo Hammarsköld kom en
ny tid med en annan uppfattning, nyromantiken. Med en lidelsefull kärlek
till poesin förenade han en i förhållande till sina gustavianska föregångare
mycket omfattande beläsenhet i utländsk litteratur samt en djupare
uppfattning af dess egentliga väsen. Hans Svenska Vitterheten (1818) är därför —
trots sin partiskhet —■ ett arbete, som sätter märke. Atterbom och senare
Malmström voro framför allt skalder, en förmån som lyckligt märkes i
Atter-boms intima och känsliga diktarporträtter, men båda sakna den fullt
vetenskapliga objektivitet och den verkligt historiska blick, som framträder hos
Ljunggren samt, bland en yngre generation, ypperst hos Henrik Schtick.
Henrik Schtick är ett Stockholmsbarn. Han föddes den 2 nov. 1855 i
Jacobs församling och fyllde sålunda helt nyligen 50 dr. Fadern var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
