Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1 - Alfred Jensen, Henryk Sienkiewicz - Valdemar Langlet, Litteratur om det moderna Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skönhet döende" epikureiske filosofen Petronius och greken Chilon, den
senare en själfständig skapelse af Sienkiewicz’ fantasi.
Ett modernt motstycke till denna historiska roman är i viss mening den
psykologiska nutidsskildringen * Utan fäste * (1890), skrifven i dagboksform.
Petronius har här sin motsvarighet i den ursprungligen ädle, fint bildade
Ploszowski, som efter olycklig böjelse till den ädla Anielka begår ett slags
andligt själfmord i känslan af att vara en öfverflödig människa utan säkert
fäste någonstädes. Romanen, som är full af fin ironi och spirituella reflexioner,
synes mig intaga första rummet i Sienciewicz skiftande diktning. Med
konstnärlig behärskning har Sienkiewicz undvikit att såväl i denna roman som i
“Quo vadis* taga parti för eller emot Petronius-Ploszowski; men ej behöfver
man vara tveksam om, att han såsom polsk adelsman och katolik innerst
måste sympatisera med den kristna etiken, ty huru mycket det modäraa
tviflet och den komplicerade nutidens materialism söker frigöra sig från
Kristi stränga, enkla sedelag, är ingen återgång möjlig till antikens naiva
skönhetsdyrkan. Och det fördärfliga i vår religiösa tidsanda anser författaren
just ligga i dess blaserade likgiltighet, dess sjukliga energilöshet.
Men Sienkiewicz med sin sunda optimism kunde ej stanna vid detta
negativa resultat, utan uppställde ett positivt samhällsideal i den förträffliga
romanen * Familjen Polaniecki“ (1894), liksom hans historiska trilogi varit
en lysande vederläggning af den pessimism, som besjälade hans
ungdomsdiktning. Polaniecki fullbordar här, hvad Ploszowski ej mäktat; mot den
flacka kosmopolitismen ställes den dådkraftiga, framtidsljusa fosterlandskärleken,
och romanen är en borgerlig hjältedikt till jordens och jordbrukames lof.
Sienkiewicz hör ej till nutidens originellaste, nyskapande skaldesnillen,
som öppna nya andliga synvidder. Men få kunna vara äktare än han, och
få hafva med större virtuositet förstått att i episk form utnyttja världshistoriens
material och omkläda gamla idéer och kända gestalter i ny dräkt. Få skrifter
hafva också Sienkiewicz’ egenskap att tränga till de vidaste kretsar genom
sitt omväxlande, sunda och alltid underhållande innehåll och att blifva
folkläsning i bästa mening. Och om honom själf — den finkänslige,
varmhjärtade ädlingen, firad af sitt folk som ingen polsk författare efter Mickiewicz
— skulle den enkla, men vackra’ minnesruna kunna skrifvas, som står ristad
på grafstenen öfver hans farfars broder i Warschau:
Tu lezi czlowiek. (Här ligger en människa, för hvilken intet mänskligt
varit främmande.) Alfred Jensen.
Litteratur om det modärna Ryssland.
Vårt stora östra grannland har under sistförflutna år lagt beslag på
den allmänna uppmärksamheten i alla länder. Händelserna där ha varit och
äro ännu af den art, att de måste väcka hvarje tänkande människas intresse.
Det är en jättekamp som där pågår emellan det gamla och det nya, emellan
tyranni och frihet — en kamp af hvars utgång beror i främsta rummet
ett-hundrafyrtio miljoner ryska medborgares öden men därjämte också mycket annat.
För oss svenskar kan det aldrig vara likgiltigt huru Finlands framtid gestaltar
sig; och att den är på det närmaste bunden vid utgången af
författnings-kampen i Ryssland, därom torde intet tvifvel råda. Och ytterligare kunna vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
