Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1 - Valdemar Langlet, Litteratur om det moderna Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet* heter en skrift af En rysk
patriot (Wahlström och Widstrand, Sthlm 1900, kr. 1,50). Den är författad
af en liberal politiker, som skarpt kritiserar tillvägagångssättet mot Finland
och öfriga reaktionära åtgärder men icke häller gillar de revolutionäras taktik.
Han väntar knappt en allvarlig revolution men förutsäger en yttre katastrof
som kan inträffa helt oförutsedt och påskyndar det allmänna medvetandets
utvecklingsprocess. Tiden har gifvit honom rätt. Hans lidelsefria framställning
är väl värd att taga del af.
Mindre objektiv är en annan liten skrift: “De senaste revolutionära
händelserna i Ryssland och Leo Tolstoj “ af onämd författare, (Svanbeck,
Sthlm 1902). Däri skildras utförligt studentoroligheterna i Petersburg och
Kiev, Karpovitsj’ attentat mot Bogoljäpov och Lagovskis mot Pobjädonostsev;
af särskildt intresse är vidare återgifvandet af heliga synodens
“bannlysnings-bulla*f mot Tolstoj, dennes svar, hans hustrus svar samt ett öppet bref af
Tolstoj till tsaren.
Den gamle siaren på Jasnaja Poljana har för öfrigt flera gånger under
de senaste åren tagit till orda om dagshändelserna i Ryssland, dels i
tidningspressen dels i broschyrer. Hvad han skrifvit har naturligtvis alltid sitt
intresse, såväl för författarens som för sakens skull.
En ganska omfattande och samvetsgrant gjord historik öfver “Det
revolu-tonära Ryssland- i det XIX århundradet har publicerats af en finne Konni
Zilliacus (K. B. Boström, Sthlm, andra upplagan 1903, kr. 3,75). Utan att
vara historiker af facket har dock författaren behandlat sitt ämne med nästan större
opartiskhet än man skulle väntat. Ett och annat kunde väl vara att invända
mot hans framställning på vissa punkter, men som helhet lämnar den säkerligen
en riktig bild af den revolutionära rörelsens utvecklingsgång och beaktar
samtidigt vederbörligen de andra yttringar af samhällslifvet som stå i samband
med hufvudämnet. MiYist tillfredsställande är onekligen det sista partiet i
boken, där man kunde önskat större både fullständighet och reda. För
bokens popularitet talar, utom de tvd svenska upplagorna, att den kunnat
utgifvas äfven på tyska och engelska; i dessa rätt nyligen utkomna upplagor
torde de senare händelserna ha fått en utförligare och klarare behandling.
På tal om den revolutionära rörelsen är framför allt att nämna furst
Peter Krapotkins memoarer: “En anarkists minnen“, hvilka ungefär samtidigt
utkommo i tvänne svenska upplagor (år 1900). Krapotkins arbete är en af
de mest fängslande och historiskt målande lifsskildringar som öfver hufvud
finnas till. De flesta läsare skola hos honom bland annat finna ett nytt
klart ljus öfver Alexander II:s vanligen öfverskattade personlighet, han ger
vidare den åskådligaste bild af lifegenskapens martyrdom (i skildringen från
barndomshemmet) och det ryska samhällslifvets olika anomalier; hans egna
lefnadsöden höra till de märkvärdigaste man kan lära känna, och samtidigt
med dem ger han läsaren, som Georg Brandes säger, “en själsmålning af
sin samtid “.
Den tid efter hvilken Krapotkin och hans meningsfränder längtat, den
tid, då det skulla ta eld i knutarna i det murkna ryska huset, så att rum
röjdes för det nya Ryssland, den tycktes rycka allt närmare. Och så fann
en tysk tidningsman, Hugo Oanz, formeln för saken då han, år 1904, gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
