Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 - Axel Hirsch, Folkbiblioteken i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intogs i folkskolestadgan en bestämmelse, som framhöll vikten af att främja
upprättandet af sockenbibliotek, genom hvilka i skolan förvärfvade kunskaper
skulle kunna underhållas och fördjupas.
En stor mängd sockenbibliotek uppstodo också på 1850- och 60-talen.
Deras antal påstås 1868 hafva uppgått till mellan 14 och 1500. Vid denna tid
infaller höjdpunkten af deras utveckling, men därpå vidtager en period af
tillbakagång. Måhända hafva tidningarna, som nu i allt rikligare mängd började
spridas öfver landet, och hvilka i det stora hela taget hos oss utmärkas af
ett ganska omväxlande och gediget innehåll, någon skuld i denna
tillbakagång, men hufvudsakligen berodde den på frånvaron af regelbundna anslag,
hvarigenom nyanskaffningar omöjliggjordes, bokförråden blefvo utlästa och
låntagame följaktligen allt sällsyntare.
Med början af 1890-talet börjar ett ny vaknande intresse för
folkbildningsarbetet att framträda, och detta omhändertages nu särskildt af studenterna vid
universiteten; i främsta rummet hafva de båda studentföreningarna Verdandi
och Heimdal i Uppsala gjort sig synnerligen väl förtjänta om den svenska
folkbildningsrörelsen. 1896 öppnade Verdandi i Uppsala en byrå, som till
nedsatt pris förmedlade bokinköp till folkbibliotek, utgaf förteckningar öfver
lämplig litteratur samt i öfrigt med råd och dåd främjade den uppspirande
rörelsen. Samma verksamhet utvecklades af Heimdal och f. n. finnas ett
par dylika byråer äfven i Stockholm. Det uppvaknande intresset för
bibliotekssaken visade sig öfverallt: i städerna uppstodo de äldre
stadsbiblioteken i föryngrad gestalt, och nya upprättades antingen af
stadsfullmäktige själfva eller af enskilda föreningar, som oftast åtnjuta
kommunalt understöd. På landsbygden började nytt lif spira i sockenbiblioteken,
dock med olika kraft i olika delar af landet. Den modema arbetarrörelsen
har ägnat stor v uppmärksamhet åt folkbiblioteken, och många af våra
lifskraf-tigaste bibliotek ägas af arbetarkommunerna. Nykterhetsorganisationema ha
äfvenledes behjärtat böckernas värde, och den för hvarje dag allt mera
betydelsefulla ungdomsrörelsen har i upprättandet af boksamlingar ett af sina
vapen i striden för intellektuell väckelse och sammanhållning.
Vandringsbiblio-teken började genomkorsa landet i olika riktningar, och de visade sig särskildt
ändamålsenliga för Norrlands glest befolkade skogsbygder sämt för de
sönderskurna skärgårdarna, där kommunerna ej alltid hade någon plats, som var
lämplig för ett fast bibliotek.
Samtidigt med detta uppsving riktade statsmakterna sin uppmärksamhet
på saken. 1,902 års riksdag aflät en skrifvelse till Kungl. Maj:t med
begäran om undersökning rörande de villkor, på hvilka statsbidrag kunde beviljas
åt sockenbibliotek och liknande boksamlingar. Denna undersökning
resulterade i den biblioteksförordning som antogs af 1905 års riksdag, och hvilken
varit gällande från 1 jan. 1906. Denna 1905 års förordning gifver
visserligen ett ganska kraftigt handtag åt den svenska folkbiblioteksrörelsen, men
den är dock endast ett första steg på vägen och kommer nog att modifieras
allt efter erfarenheten gör oss medvetna om dess brister.
Förordningens hufvudpunkter äro i korthet följande: Statsbidrag
utgår med högst 75 kr. (en alltför låg summa) till skoldistrikt, kommuner
och föreningar i och för upprättandet eller underhåll af bibliotek, så fram
den bidragsökande styrelsen kan visa, att nämnda biblioteksdistrikt eller
förening själf till biblioteket anslagit en summa, som är minst lika stor
som den, hvilken man önskar erhålla i statsbidrag. Hvarken statsbidraget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
