Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4 - Valdemar Langlet, Folkbibliotek och föreläsningsföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämligen biblioteket vara förlågdt till samma hus som föreläsningarna, eller
åtminstone ett mycket nära liggande, så att bokutlämning kunde äga rum
omedelbart före och efter hvarje föredrag. Om föreläsarne sedan vande sig
vid att taga reda på, hvad biblioteket innehöll af deras ämne berörande
litteratur, samt vid föreläsningens slut hänvisade därpå, kunde man vara
alldeles viss om att åtminstone de böckerna den gången lånades ut.
Betydelsen häraf får man lättare klart för sig, om man tänker på
hurusom den allvarligare delen af folkbibliotekens innehåll ofta får ligga
jämförelsevis orörd — mången gång därför att ingen faller på tanken att begära
sådana böcker. Man vill ha s. k. roande läsning, och roande är ett
populärvetenskapligt arbete vanligen endast då, när man är intresserad för ämnet,
när vetgirigheten på just det området på ett eller annat sätt är väckt. Hvilket
är jämnt upp det som det är föreläsningarnas egentliga och viktigaste
uppgift att åstadkomma.
Jag föreställer mig, att man icke lätt kan öfverskatta de fördelaktiga
följderna af folkbibliotekens och föreläsningarnas nära anknytning till
hvarandra. Och jag är viss om att ännu åtskilligt mera skulle kunna anföras för
saken. För att ej för mycket anlita tidskriftens utrymme vill jag för egen
del ytterligare endast framhålla en omständighet, äfven den med anknytning
till det Ingerska föredraget.
Det talas däri om fördelen af centrala länsbibliotek, från hvilka
vandringsbibliotek kunde utsändas och föreläsningsföreningar erhålla boklån för
sina medlemmar. Idén är utomordentligt god och värd all framgång. Om
nu föreläsningsföreningarna tillika äro folkbiblioteksföreningar, skola de komma
att till länsbiblioteket kunna stå i delvis samma förhållande som grenbibliotek
till sitt hufvudbibliotek. Detta vore en ytterst viktig fördel, i det att
därigenom den årliga tillökning i “läsmöjligheter*, som de knappa anslagen medge,
på hvar ort med ens faktiskt mångdubblades.
En annan fördel, mindre direkt men icke mindre påtaglig, af sådana
centrala biblioteks upprättande vore, att den sammanslutning läns- eller bygdevis,
som ännu endast på få ställen i vårt land åstadkommits mellan
föreläsnings-föreningama och som enligt min mening är ett lifsvillkor för deras bestånd
och vidare utveckling, skulle mäktigt befordras. Centralbiblioteket blefve
nämligen, om föreläsningsföreningarna samtidigt toge folkbiblioteksrörelsen om
hand, den naturliga utgångspunkten för en sådan sammanslutning, hvars
fördelar ligga i öppen dag.
Med en liflig önskan om att en nära liggande framtid må medföra en
utveckling i antydd riktning af folkbildningsrörelsen på den svenska
landsbygden afslutar jag dessa rader; de ha icke afsett att komma med något
nytt uppslag, endast velat gälla som ett memento i en viktig, långt tidigare
väckt fråga.
Heidelberg i oktober. Valdemar Langlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
