Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turhistoria och den ena eller andra historiska handboken. (För all
säkerhets skull gör jag nog klokt i att redan nu påpeka, att jag ej sagt alla
läroverkslärare, ej ens de flesta, utan endast många). Och érfarenheten
från studiecirklarnas arbete har lärt mig, att inte endast folkskollärare
utan även arbetare och lantbrukare gjort ihop dylika referat minst lika
bra som de akademiskt bildade föreläsare, vilka arbeta för »vanligt
före-läsningsarvode ».
Jag tror inte, att vetenskapsmännen och övriga ovanligt dugande
föreläsare mindre ofta än nu skola få tillfälle att träda i personlig
beröring med publiken, när verksamheten utvecklat sig i nu antydd
riktning. Biblioteksföreningar och studiecirklar komma naturligtvis i sin
egenskap av föreläsningsanordnare att arbeta för anskaffandet av just
dessa föreläsare en eller ett par gånger varje termin. De kringresande
föreläsarnas antal minskas, men förutsättningarna för förståelsen av dem
ökas, och utbytet blir betydligt värdefullare. Att dessa landets bästa
föreläsningsförmågor skulle behöva tala för fåtaligare publik än under
nuvarande förhållanden är högst osannolikt. Enda olägenhet vore, att
bygdens ungdom kanske mindre ofta finge tillfälle att räkas och glamma
med anledning av uppvisandet av en rad skioptikonbilder t. ex. från
Rhen, åtföljda av ett och annat roligt reseminne som text. Möjligen
kunde denna olägenhet avhjälpas genom bildandet av lekklubbar e. d.,
vartill statsanslag säkerligen ej behövdes.
Av de ungefär 200 studiecirklar, som nu arbeta i landet, ha
åtskilliga redan (de äldsta äro blott fyra år gamla) vid sidan om sitt
biblioteks- och föreJäsningsarbete börjat inrätta kurser i ett eller flera ämnen:
alkoholfrågan, stats- och kommunalkunskap, historia, svenska språket,
psykologi och matematik. Dessa försök äro ännu i allmänhet sporadiska
men visa ändå i vad riktning utvecklingen går. Ju mera cirklarna vänja
sig vid anordnandet av dessa kurser, desto vanligare blir det, att de
även vid sidan om dem söka anordna föreläsningsserier av framstående
föreläsare i det eller de ämnen, som kurserna för tillfället ha på sitt
program. Och föreläsarna behöva då inte riskera att på sista
föreläsningen i serien endast få se en bråkdel av det antal personer, som
åhörde den första.
Efter att genom ett par års arbete ha väckt till liv ett starkt
bild-ningsintresse på platsen bör det ej vara omöjligt för studiecirkeln att
få till stånd en folkhögskolekurs på 6 veckor, en sådan, som Uno
Sta-dius anordnat flerstädes i Dalarna, goodtemplame med Stadius’ och Valdemar
Dahlgrens hjälp i Gästrikland och Värmland. Dylika kurser kunna nog
anordnas åtminstone vart tredje eller vart fjärde år, då början väl blivit
gjord. Att resultatet av dylika kurser inte flyger bort, därför garantera
studiecirklarnas och bibliotekens jämt fortsatta arbete.
Genomförandet av ett folkbildningsprogram i överensstämmelse med
ovan gjorda antydningar har först och sist den stora förtjänsten, att
folket självt i stort sett uppbär arbetet. Det blir ett bildningsarbete för
folket och genom folket.
Programmets genomförande vore utan vidare garanterat, om
fackföreningarna och de socialdemokratiska föreningarna upptoge det. Dessa
jämte nykterhetsföreningarna innesluta, skulle jag tro, huvudmassan av
vårt folks bildningssökande underklass. Goodtemplarorden har gjort en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
