Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sugares välfyllda fickor. Det är ett under, att det ined sådana olyckliga
levnadsförhållanden kan finnas några redliga, präktiga män i dessa
skogsbygder. Ynglingen kastas ju direkt från skolan och
konfirmationsundervisningen ut i detta lösa, omoraliska liv. Vad som är säkert, är emellertid,
att i dessa timmerkojor icke finnes tid eller lust till nyttig läsning. På
sin höjd studeras något gammalt tidningsblad, som förirrat sig dit upp
och som blir svart som beck, innan det gjort ronden genom alla sotiga
händer. Och medan den manliga befolkningen, män och anförvanter,
ligger däruppe i skogarna, ha hustrurna och flickorna tillräckligt arbete
i hemmet med hemgöromål och med att sköta de stora barnskarorna.
Återstå således äldre personer, gubbar och gummor, som hava en smula
ledighet, men dessa vilja uteslutande höra och läsa något, som kan trösta
dem i denna tidens elände och ge dem hopp om ett lyckligare liv, hellre
än att få sina kunskaper i denna världens frågor vidgade.
På våren komma männen ner från skogarna. Man ser, när de
återvänt till byarna, om man lägger märke till »mans- sidan» i kyrkan
0111 söndagarna, de under vintem glest besatta bänkarna fyllas. Men efter
ett par helger glesna åter leden, timmerdrivningen i åarna har börjat,
och det gäller att passa på lämplig vind i sjöarna och använda den,
antingen den kommer i helg eller söcken. I annat fall kan timret
få ligga över till nästa år på grund av vattenbrist i sjöns utloppså och
därigenom kanske förlora halva sitt värde. Flottningsarbetet och
tillvaron i »flottningshotellen» och på stränderna under bar himmel
omöjliggör naturligtvis också alla intellektuella sysselsättningar.
Hland dessa skaror av skogs- och flottningsarbetare finnas många
från andra trakter. De äro ju pä sitt sätt kulturspridare med en viss
världs- och människokännedom. Dock är det nog förnämligast kulturens
avigsidor, som genom dessa vittberesta resenärer spridas i skogsbygderna.
Efter fiottningsarbetets slut draga dessa »utsocknes» till största
delen sina färde, och så vidtager vårarbetet på åkrarna, och så kommer
slåtterarbetet i de miltals avlägsna vallama, varvid byarna åter bliva
folktomma, denna gång mera än om vintem, i det att både män, kvinnor
och barn ge sig iväg till vallarna. Därefter är skördetiden inne. Och
mellantiderna under den korta sommaren inbjuda till vila och nöjen i
guds fria natur. Så är vintem åter där.
Dessa båda omständigheter, de svåra kommunikationerna med den
yttre världen och folkets bortvaro och stränga sysselsättning långa tider
av året, äro de största hindren för systematiskt bedrivet
folkbildningsarbete i stora delar av länet. Därtill kommer så församlingarnas storlek
och befolkningens gleshet. Det är svårt för folket att komma fram till
kyrkbyn och vara med om aftnarna, de enda tider, som äro möjliga.
Om söndagarna vilja de fara hem från kyrkan, innan det blir mörkt.
För övrigt hindras även prästen, som ofta är folkbildningens ende
målsman, av det myckna arbete i en stor församling att mera verksamt
deltaga i och leda ett direkt folkbildningsarbete. Det är så mycket annat,
som åligger honom och som i första hand gör anspråk på hans
arbetskraft.
Emellertid är det icke endast sådana yttre svårigheter, som göra sig
gällande. För några månader sedan hölls i Östersund ett sammanträde
av för föreläsningsverksamheten intresserade. Dämd konstaterades, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
