Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstånd, och ehuru den förstnämda sidan av hans väsen tyckes hava
blivit totalt kvävd, har den dock omedvetet åter gjort sig gällande mitt
under hans filantropiska och sociala funderingar.
Och det är utan tvivel dessa avhandlingar, som, i förening med en
viss personlig originalitet i vanor, tryggat Tolstojs oerhörda popularitet
långt utom de litterära kretsar, där hans romaner äro lästa och
beundrade. Det är den stränge sedeläraren och folkuppfostraren, som i en
massa större och mindre uppbyggelseskrifter, förmaningstal och
straff-predikningar talat till hela världen och skördat livligt bifall från den
stora massans sida, men också uppkallat en berättigad kritik från
vetenskapliga håll. Ingen betvivlar Tolstojs ädla avsikter, och hans
personliga föredöme i fråga om renleveme, nykterhet och praktisk
välgörenhet mot nödlidande har varit av oskattbar betydelse för Ryssland. Men
många av hans djärva slutledningar och hugskott under de senare åren
hålla varken stånd inför en vetenskaplig kritik eller det verkliga livet.
Och åtskilliga av hans etiska och sociala kardinalpunkter, såsom t. ex.
satsen om »icke-motstånd mot det onda», hans uppmaningar till passivt
trots mot alla myndigheter genom att sträjka och vägra trohetsed samt
hans till fanatism urartade fredskärlek, med förnekande av patriotismens
historiska berättigande, äro tyvärr av en så rent anarkistisk och
samhällsupplösande art, att dessa teorier måste bliva särskilt ödesdigra för
Ryssland, där nihilismen uppifrån möter nihilismen nerifrån, och där man
vida mer än i det upplysta västerlandet måste önska en lugn utveckling
på lagens och rättens grund.
Det finnes få sidor av hela vårt modäraa samhällsliv som Tolstoj
icke har behandlat och strängt kritiserat med den ryske raskolnikens
(sekteristens) och bondens ögon. Början gjordes på 1860-talet, efter
Tolstojs giftermål, då han grundade en enskild folkskola efter Rousseaus
och Fröbels mönster och i sin pedagogiska tidskrift »Jasnaja Poljana»
utvecklade sina principer, som gingo ut på att man borde söka idealet
bakom sig, i en återgång till naturen, och att de s. k. bildade borde
lära sig av »folket», icke tvärtom. I den intressanta skriften » Vad är
att göra?* (1884) redogjorde han för sina iakttagelser rörande
industriproletariatet i Moskva och förordade »personliga tjänster» såsom det enda
lämpliga botemedlet mot sociala krämpor och såsom en tillräcklig
ersättning för och motvikt mot pänningens skadliga infiytande. Genom en
mängd småskrifter har han sökt verka för folkbildning i sin anda, och
kraftigt gisslat dryckenskapslasten samt smärre, i hans ögon dock även
förkastliga ovanor, såsom t. ex. köttätande, tobaksrökning m. m.
Slutligen har han genom sina senaste socialpolitiska avhandlingar om
»Moderna slavar», »Patriotism och regering», »Vid tidevarvets slut» m. fl.
framträtt såsom en öppen motståndare mot hela den västerländska
samhällsordningen och predikat en anarkism, som icke är mindre ohållbar,
förkastlig och farlig därför att han för egen del är en avgjord fiende till
allt slags våldspolitik och söker mänsklighetens räddning i sedlig
fullkorn-ning och uppoffrande, kärleksfull endräkt och fridsamhet på jorden.
Och samtidigt med dessa samhällsgrubblerier har Tolstoj under
ständig självransakan utarbetat ett etiskt program, vari han visserligen säger
sig stå på en sannt kristlig grund, men varur han efterhand gallrat bort
nästan alla moment, som beröra känslolivet och fantasien, i det att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
