- Project Runeberg -  Folkbiblioteksbladet / 1909 /
41

(1903-1911)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 41 —

rytmen, de nya verkliga tingen, de nya upplevda känslorna bjuda
tillsammans en skönhet som ingen utsökt kammardikt kan nå. Hör dessa
fullständigt otvungna och dock fulländat gjutna strofer:

Håll hårt på fockeskot

ty vinden emot oss går,

jag ser på din fladdrande slöja
och på ditt ystra hår!

Din fladdrande blåa slöja
emellan master och tåg

jag ser som en flik av himlen
och som en blånande våg.

Men läran om dikten som föråldrad och om det vardagsverkliga
som oändligt överlägset det sköna har han själv på grundligaste sätt
övergivit och vederlagt. Hans andra versbok, Ordalek och småkonst! är
visserligen som titeln anger hopskriven på lediga stunder. Men den är
tillräckligt betydande för att visa, hur mycket av den gamle Strindberg
som både finns kvar och är ändrat. Av verklighetssinne finns
tillräckligt kvar, det syns redan av första dikten »Gatubilder». Här finns
fortfarande mycken vårdslöhet i formen och mycken avsiktlig konstighet, ja
vida talrikare samt kanske mindre avsiktlig sådan än i första boken.
Här finnes också en otröttlig mångsidighet i bilder, ordval och rytmer,
dock börjar det vemodiga, känsliga förhärska, och.än mer är förhållandet
sådant i fråga om känsloinnehållet.

Märkligast är emellertid det tydliga drag av romantik som diktaren
röjer: fantasin om molnbilderna, gatusynen slutande vid kyrkans kors,
dikten om seglaren vilken från sjön hörde ett piano spelas av en kvinna,
som han aldrig såg och aldrig hörde, dragen ur folksägner, sagofigurer
(som Ahasvérus) — allt är mer eller mindre romantiska drag.
Förvånande talrika äro ock de klassiska anspelningarne: hexametern är
hans mest använda versmått, och »Skapelsens tal och lagar» för genast
tanken på hellenernas filosofiska lärodikter. Har Strindberg i sin första
bok klart framhävt motsättningen mellan sig och de äldre diktarne, låter
han här sammanhanget framlysa lika klart. Han har härmed intagit sin
plats i raden bland äkta svenska lyriker, en plats som ingalunda hör
till de obetydligaste.

x &

Frödings Guitarr och dragharmonika utkom 1891. Ingen bok
visar klarare än den, ingen skald klarare än Fröding, sammanhanget
mellan 80-talets upproriska, skönhetsförsmående verklighetsdikt och
90talets högtsyftande, skönhetsglänsande fantasidikt.

Strindbergs rikedom på uppslag har hos Fröding blivit rikedom på
utförda skapelser. Båda de stora områden som Strindberg införde i
dikten, det osminkade, vardagliga, fula i vttervärlden och det kämpande,





1 Flertalet av dess dikter återfinnas i Faqgervik och Skamsund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:29:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkbbl/1909/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free