Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 42
lidande, syndande 1 själslivet, återfinnas skarpt utgräglade redan i
Frödings första bok. På det förra området gjorde han en väldig nydaning.
Han införde medels de Värmländska låtar som med ens förde hans
namn över Sverge, lantfolket, ett visst landskaps levande, oförskönade
lantfolk, i dikten. An mer. ”Till detta lantfolk räknade han sig själv:
han sökte som diktare vara ej blott svensk utan även värmländing.
Närmast var detta ett steg i verklighetsskildrande riktning.
Attiotalets dragning till den förut i dikten jämförelsevis försummade under
klassen och åttiotalets vilja att skildra denna just sadan den är tycks
ha erövrat lyriken. Hos Fröding finnas bondens, lantarbetarens, prostens,
soldatens alla lantliga, lustiga, naturliga sidor. Men ändå vart det
vardagslivet som stupade och fantasien som vann på detta närmande
till jorden och dess odlare. Det kom först och främst ett drag av
svenskhet, av renare och mer särpräglad svenskhet, därmed av större
individualitet, in i litteraturen. Vidare är det svenska folket åtminstone
i skogs- och berglandskapen alldeles ej realistiskt utan lyriskt. Den som
skall verklighetstroget skildra ett fantasirikt folk måste själv äga och
främja skapande fantasi.
Redan det humoristiska draget över värmlandslåtarne röjer en mer
livlig, mer personlig syn på diktens ämnen än den riktiga realismen
tålde. Detta dess mer som Frödings humor var verklig sådan — med
gråt eller ömhet dold bakom skrattet. Hans skämt om sig och sin
flicka faller in i Höga Visans tongångar; hans bondevårsång i Nya dikter,
hans andra bok har mer melodi än hundra poetiska dylika; I bönhuset
är en programdikt så god som någon — eller bättre rättare sagt,
därför att avsikten är så skickligt dold — och den dansande glada En
nyårslåt har en underton mer hjärtskärande än all sammanlagd sorg 1i
Levertins hela sorgtunga alstring.
Så sammansmälter denna sida i Frödings väsen med den andra,
som allmänheten först envist vägrade att se och sedan fasade över. De
ytterligt sönderslitna, borrande grubbelsjuka dikterna redan 1i första
samlingen äro i själva verket mer härskande i denna än de folkligt muntra.
Detta tungsinne finns i allt vad Fröding skriver. Det såg dock
stundtals ut som det skulle gå tillbaka. Den religiösa och politiska
radikalismen framträder 1 Nya dikter så utmanande käck, som vore diktarens
livsaskädning fullständigt fri från tvivel och den gamla trons dysterhet.
Men själskvalen vika ej. Hans radikalism, som i tredje boken Stänk
och flikar alltmer riktar in sig på eft område, det könssedliga, blir allt
djärvare men samtidigt – och det icke minst i den dikt som
föranledde åtalet — allt strängare. Hans sats var: det naturliga är gott,
alltså må det ock framträda öppet och lämnas fullständig frihet; men
blott när det är allvarligt och kärleksfullt. Men mäktar människans
natur fylla det kravet? Varför svika så många? Skola alla dömas som
det göra? Varav kommer »synden»”?
Mer och mer samlade sig Frödings tankar kring en gåta: det ondas
ursprung och art. Radikalismen ger honom ej lösningen. Den
skymtade tvärtom i ett annat område, som han just såsom folksjälsskildrare
vidrört: det religiösa, det bibliska. Hans »bibliska fantasier» bli allt
mer hänförda, storslagna. AÄnnu tror han ej bibelns läror: det är, när
ban använder gammalreligiösa föreställningar som bilder för den helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
