Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 46 —
lades främst av en trånfull, vemodig ton, som 1 de sista böckerna ofta
sjönk till en entonig sorgmodlghet Aven lärdomen, den medvetna
konstmässigheten blev där för stark men skyddade dock ej för enstaka
oriktigheter och smaklösa uttryck. Som de flesta romantiker älskade
Levertin egendomliga, klangstarka, innehållsrika rimord. Allt detta gör
hans vers mera glansrik än osökt och lättflytande. Allt som allt, hans
två första diktsamlingar höra till vår litteraturs klassiska verk, ehuru
framtidens uppskattmng av dem kanske ej bllr alldeles lika stor som
samtidens. Även i tredje diktsamlingen och Kung Salomo och Morolf
finnas alltjämt dikter som stå på höjden av hans konst.
+ +
LÅ
Per Hallströms Lyrik och fantasier (1891) var hans första bok och
länge hamns sista diktbok. Den är ingalunda misslyckad, men hör
ingalunda heller till hans mest betydande arbeten. Han har ej funnit sin
egenart. Man förvånas, när man med minnet av den mörkt skimrande,
av sorg skälvande stämning, som präglar hans flesta novellböcker ända
från Vilsna Fåglar och Purpur, möter den friska tonen 1i diktbokens
första stycken. Ser man närmare till, lyser dock redan här allvaret fram,
och i andra sänger möter ofördold livssmärtan. »Havsstämning» t. ex.
ger en blandad natur- och fantasiskildring i mörk ton av den art han
sedan gjort helt till sin. »Chatterton» återigen är utkastet till en ståtligt
hemsk själsskildring 1i stil med hans mest egna berättelser. Den
blivande berättaren skymtar än tydligare däri att närmare halva boken
består av ballader och liknande berättande dikter. Den elaka hånkonst
med knivskarpt verklighetssinne, som sedan blir andra hälften av
Hall- ströms prosadiktning, skymtar i dikter som »Från ett kyrkobesök i
Amerika». Aven den lättare elakheten i sonetterna kommer igen
senare.
En av dessa satiriska sonetter, »Ane hin gamle», hånar Sverge.
När långt om länge hans andra diktsamling, Skogslandet, utkommer
(1904), börjar den med ett känsloutbrott av hemlandskärlek, sådant man
kan vänta av den, vars senare prosaalstring medvetet fast indirekt gått
ut på svenska folkets — lantfolkets, det gamla svenska folkets —
förhärligande. Det är ocksäå svenska folksägner som bilda bokens
ämnesstomme. Folksägner från Norrland, vars natur, säregna folklynne och
sägenmystik Skogslandet vill skildra — däruppe långt ovan de
moderna kulturbygderna har ju det gammalsvenska bäst dröjt sig kvar.
Att diktboken är skriven av en berättare, skönjs ytterst väl.
De berättade sångerna intaga ojämförligt största rummet. Väl finnas
även lyriska stycken, ofta djupa och delvis vackert samstämda till
innehåll och form. Men stundom ligger ock något bundet, något
otillräckligt över dem; den i bästa mening sedliga stämningen kan få litet för
bleka och tamma uttryck. Annat i balladerna. De fyllas till randen av
den livshemskhet, det obönhörliga sågande på medlidandets, ångestens
sårbaraste strängar, som främst fast icke endast ger Hallströms diktning
dess storhet. Boken varslar tydligt om den prosabok, där denna sida av
författarens konst nätt högst, De fyra elementerna. Här som där är
det dödstanken och skuldkänslan som behärska allt, men jämsides med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
