Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 61 —
nig, intelligent och bildad arbetare, är mera värt, än det som kanske i
förening med ren förlust av förstört arbetsmateriel o. d. kan lämnas av
en obildad, måste det vara så, att den allsidiga, harmoniska utveckling,
som gives samhällsindividen, innan han väljer och utbildas för sin
levnadsbana, representerar ett väl placerat kapital, som kommer att lämna
god ränta både för honom själv och det land, vilket han tillhör.
Alltså: ej minskad men väl ökad allmänbildning och därefter
speciell yrkesulbildning, båda planlagda och bedrivna så, att de väcka nytt
kunskapsbegär och dåtrå efter alltjämt fortsatt utbildning, det är vad
arbetaren på hemmanet lika väl som i verkstaden behöver, om hans
utbildning med rätt skall bära benämningen praktisk.
Med det sagda har vant avsikten framhålla, att folkskolans
huvuduppgift ej får lämnas ur sikte, att ensidighet i den egentliga
barnauppfostran innebär en fara för samhället såväl som för individen, att
allmänbildning är nödvändig såsom grund för nutida praktisk verksambhet,
och att de krav, som stå i strid mot dessa principer, synas icke leda
till målet.
+ +
”
Beträffande vad som bör göras saknas ej förslag, och det är ju
glädjande, att en del av dessa innebära detsamma som de sedan länge av
folkskolemännen själva framställda önskemålen. Någon utförlig utredning
av frågan om de åtgärder, som böra vidtagas, kan ej inrymmas i denna
lilla uppsats. För några antydningar må dock lämnas plats. Här ovan
har frambhållits, att det ej är naturligt eller ändamålsenligt att förlägga
någon yrkesutbildning till den egentliga barndomsskolan, emedan barnet
då ej får vara barn, och emedan därmed förutsättningarna för en
praktisk duglighet skulle undanryckas. Och säkerligen skulle de, som
önskat i folkskolan se en yrkesutbildningsanstalt, ej heller därmed kunna
tillfredsställas, enär en okunnig arbetare ej kan motsvara tidens
fordringar. Därmed är dock ej uteslutet, att redan i den egentliga folkskolan
förbättringar både behöva och kunna vidtagas för ett bättre
tillgodoseende av ungdomens praktiska arbetsduglighet. Men åtgärderna böra här
avse förbättring av undervisningsmetoderna och lärostoffet ävensom
skolornas yttre anordning, lärareutbildningen etc. —
Vad angår undervisningsmetoderna, så äro dessa som bekant föremål
för pedagogernas ständiga överläggningar i avsikt att avlägsna bristerna,
och snart sagt varje ämne har ju i metropolerna såväl som ute i
bygderna sina ivriga förespråkare i sådant syfte. Vad som överhuvudtaget
alltjämt behövs är att undervisningen göres mera åskådlig och
intresseväckande samt planlägges så, att den öppnar blicken för livets
företeelser, så långt dessa kunna få fäste i barnets föreställningskrets, och
såmedels förbereder för deltagande 1i praktiska värv.
AÄnnu finnas nog de, som av en lyckad exercis med stående frågor
och svar vid examina och andra uppvisningar draga den slutsatsen, att
undervisningen varit praktiskt bedriven. Detta är att fordra för litet,
om man tänker på resultatet. De återstående kvarlevorna av meningslös
pluggläsning — och de kanske ej äro så obetydliga –- må försvinna,
och i stället för att dressera minnet med ordkunskap må man odla
barnets tanke att sakligt intränga i livets förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
