Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 8 0 —
som hotar honom och som han längt ifrån alltid undgått, heter tomt
buller, men det som räddar honom är ledigheten, naturligheten,
ärligheten i hans höga ton.
Innehållet för en så stort anlagd form hämtar diktaren från större
tider och land än väårt, hälst från antiken, från revolutionens och
Napoleons Frankrike, från nutidens anglosachsiska värld. Hans hjälte är
dels upprorsman, dels tyrann, i båda fallen övermänniska eller ämne
därtill: Det var den hänsynslösa styrkans, egoismens talan skalden från
början förde. Inga band finge fjättra den enskilde. Kristendomen blev
arvfienden, främst kyrkan; det rent religiösa har Ossian-Nilsson ur olika
synpunkter än anfallit och än vördat. Därbredvid var naturligtvis
»massan» ett svart får. Icke dess mindre har som bekant diktaren vunnit
sitt största rykte som arbetarrörelsens, klasskampens diktare.
Socialismen lockade honom såsom en upprors- och kamprörelse, en rörelse, som
kräver ett högt mått av kraft för att segra — och som även synts
åtskilliga utomstående bjuda fritt fält för »tyranner».
Ossian-Nilssons socialism var en fribytar-socialism, som främst satte
kravet på individens frihet, en svensk socialism, som älskade Sverge även
i straffande dikter och en krigisk socialism som djupt avskydde
fredsrörelsen. Politikens tyngd och personliga slitningar, kanske ock en
allmän tidsriktning bland överklassens ungdom ha skilt diktaren från
socialdemokratin. Samtidigt tycks hans diktning ha kommit in i ett
annat mindre ungdomstrotsigt, mer lugnt skönhetssökande skede, som
dock ännu ej klart visat vad det innebär.
+ +
”
De tre hittills nämnda diktarne, Karlfeldt, Forsslund och
OssianNilsson, äro obetingat de som bäst lämpa sig för folkbibliotek. De nu
följande påkalla närmast intresset hos dem, som redan ha vant själ och
öra vid studiet av poesi.")
+
Den rent skänska diktarlinjen fullföljes av Vilhelm Ekelund"””). Hans
utgångspunkt hos Ola Hansson skönjes klart. Men det är blott den
ena sidan hos denne han utvecklat, nämligen den själfulla
skönhetskärlek, som än söker uppfånga naturfägringens, än den egna själens
finaste skiftningar och smälta båda till ett. Intresset för tingens utsida,
för det icke vackra eller själiska i naturen, för folkliv i vidare och
trängre mening, för andra själsområden än de högsta och innersta, detta
hos Ola Hansson starkt framträdande intresse saknar Ekelund.
Så starkt särpräglad, så ensamt olik alla andra diktare Ekelund
var från början, dröjde det länge nog — ända till samlingen Elegier —
innan han fann sig själv. Det syns redan på rytmen. Först i de senare
samlingarne har Ekelund helt gjort orimmet till sitt rytmiska verktyg.
+) Red. önskar särskilt få understryka detta författarens vttrande.
=F) Några av Ekelunds tidigaste dikter läsas i en (llkts.unlmg av flera
ungskänska författare, som under titeln I skilda färger utkom på Ph. Lindste dts
förlag i Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
