Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 83 —
Frågan om viljans bundenhet under eller makt över en annan vilja
sysselsätter. honom ej sällan. Gustaf Ullmans skaldebana har till följd av
hans konst- och själsart blivit mindre bländande men grundfastare och
mer djupt vinnande än flertalet andra unga diktares.
q x
.
Bo Bergman är stadsbarnet bland poeterna. Det syns i det yttre
på de dikter, där han återger Stockholmsintryck med tydligt uttalad
hemkärlek. Av storstadslivets inre sidor har han särskilt återgett en:
gråstämningen. Hos knappast någon diktare härskar pessimismen så
som hos honom. Den besvikenhet och dödsaning, som så starkt fyller
Levertins lyrik, särskilt på slutet, har hos Bo Bergman redan från början
övergått till förakt för livet och bitter undergivenhet under världsalltets
meningslöshet. Icke mycket i hans diktning vittnar om kamp vare
sig för egen lycka eller för idéer — ehuru han emellanåt talar om
kallet — icke heller mycket om inre kamp 1i själen mot livssmärtan.
Jämnsides med bitterheten går ett visst lugn genom hans sorgdikter,
hans tungsinne hör tydligen ej till de dödande. TI andra diktsamlingen
ljusnar stämningen ställvis, såsom när han talar om kärleken — dock
mest såsom förfluten — eller sjunger vackra barnsånger eller söker tröst
mot livsmörkret i en allmän människovänskap.
Formen hos denne diktare eftersträvar främst kraft i skildringen
av livets köld och tomhet. Framgångsrikt söker han dels det drastiska
— stundom grovt brutala — dels det fyndiga, slående. Mycket
naturintryck eller egentliga skönhetsord brukar han icke. Stundom nyttjar
han dock bilder från antiken eller herdepoesin, stundom ock enkelt men
utsökt vackra naturbilder, detta särskilt 1 de dikter av en mjukare ton,
bland vilka man kanske finner hans bästa. Ledig och säker är hans
form alltid. Hans vanligen regelbundna och rimmade men samtidigt
lättlöpande och ansträngningsfria vers återger med samma smidighet de
ljusa f[stundernas drömmar om kvinnor och vita sommarmoln som vardagens
ironiska gråstämning.
+
Även Sven Lidman är storstadsdiktare; han har besjungit
Stockholm och han har ehuru utan härmning lärt mycket av stadsdiktningens
mästare Levertin. Liksom denne men i bjärt motsats mot Bo Bergman
är det glöd och prakt han främst i innehåll som form vill skänka. Hans
glöd är ungdomligare än Levertins, den har stegrats till het, trotsigt
framhävd sinnlighet. Just den hetaste njutning brinner fortast ut. Därför
är mättnaden och framför allt dödstanken Lidmans andra huvudämne.
Dock — det är hans tredje om än minst framträdande grundtanke —
bortom döden skymtar alstringens oändlighet, och mot förgängelsen är
mannen pliktig att ställa ett härdat mod.
Prakten hämtar han hälst från antiken, ur vars saga och sång han
— mer ytligt än Ekelund — otröttligt öser allt det grannaste han finner.
Ekelunds inåtvända känslighet saknar han — allt hos honom skall vara
glänsande, storståtligt. All världens ädelstenar, all naturens stora ting,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
