Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 101 —
mer av betydelse. De olika klubbarna samarbeta på ett lyckligt sätt,
sålunda ha två flickgrupper sitt stöd i kvinnoklubben, som har till
uppgift att fostra dugliga husmödrar och ur lärlingsföreningarna har utgått
en »hjälpförening», vars medlemmar ha vuxit ur de förra och visat sin
förmåga som ledande krafter, och nu bli ett stöd för dessa. Också
anser d:r E. Jaques, kretsordförande för Rotenburgerort, att det bästa
om än långsammaste sättet att rekrytera medarbetarnes led var det,
att de unga växte upp och trädde ur ungdomsavdelningarna och in i
de vuxnas föreningar. I de ungas led framträdde begåvningarna och
förkovrades inom de vuxnas led för att därefter arbeta som ledare inom
de olika ungdomsavdelningarna. (Forts.)
Vi och böckerna.
Jag frågade en gång en ung man: »Har ni läst Gösta Berlings
saga?» »Nej», svarade hän med tydlig stolthet, »jag har aldrig läst
någon : sådan bok». Han skattade sig synbarligen lycklig över att vara
obesmittad av det vi kalla skönlitteratur. Där var den olyckliga åsikten,
att dygden består i att undvika allt det som möjligen kan bringa en
något ont. Den riktningen skapar icke starka människor. En större
dygd är att se det goda och det onda och välja det goda.
Det finns ett bibelspråk, som passar att sägas till trångsynthetens
människor: »Pröven allt och behållen det goda». Detta gäller icke
minst om det stora bildningsmedlet litteraturen.
Vårt största bildningsmedel — det kan icke frångås — är livet
självt. Nota bene, om man tar vara på det man upplever. Det jag ser
och hör, det liv som leves omkring mig, det är det, som främst bildar
mig. Först i andra rummet kommer livets spegelbild, litteraturen. Att
tysta ner mina egna livskraftiga tankar för att söka upp andras tankar
i en bok är synd mot mig själv. Man kan se och uppleva bra mycket,
om man blott har öppna ögon. Har man inte en hel skissbok full, då
man återvänder från en promenad i folkvimlet eller en spårvagnsfärd
runt staden? Ar det inte huvudlöst att söka intressanta människor i
böcker, om man själv lever i en intressant omgivning? Man kan
ju hinna med både det ena och det andra. Men böckerna få ej skymma
livet, ej undantränga det levande materialet. Detta är ej ovanligt.
Man träffar ofta människor, som äro väl bevandrade i litteraturen, men
som sakna öga för livet omkring sig. Dessa gå miste om vad boken ej
kan ge, friskheten i det omedelbara intrycket. Vi skola framför allt
läsa direkt i verklighetens bok.
Men vi räcka vanligen till för en långt större värld än den vi
direkt se med våra ögon och höra med vära öron. Vår egen
tankekälla utsinar ganska snart. Då är det litteraturen, som vidgar vår värld.
Den ger oss andra sidor av livet och världen, än dem vi sett själva,
andra tankar, andra känslor, andra färger. Ofta mycket högre än vi
tänkt och känt, ibland lägre, ibland vårt eget, kanske blott i klarare
form. Allt det där vidgar, ej för att det är högre, men för att det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
