Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 135 —
Här har i dessa dagar från håll där man anses sitta inne med
auktoritet offentligt uttalats det påståendet, att av enskilda korporationer
upprättade bibliotek driva propaganda för olika partier eller åsikter. Vad
Sverige vidkommer är dock detta påstående absolut felaktigt och vittnar
om en beklaglig okunnighet i fråga om våra egna förhållanden.
Tvärtom är det så långt jag känner ställningen just tack vare en fullständig
neutralitet, som våra längst komna bibliotek blivit vad de äro. Att någon
åsiktspropaganda icke där bedrives kan också ganska lätt bevisas, t. ex.
med att vid Stockholms Arbetarebibliotek, som dock är landets mest
anlitade offentliga bibliotek, utgjorde 1908 den utlånade socialpolitiska
litteraturen endast 1,9 $H av hela utlåningen, ett annat lika talande exempel
erbjuder ett rätt stort, av en nykterhetskorporation upprättat,
bibliotek, där statistiken visar, att nykterhetslitteraturen kommer 1 allra sista
rummet.
Efter denna kanske något utom ämnet gående inledning, som jag
dock ansett nödvändig, skola vi se på de speciella förhållandena 1i
Stockholm, där som- sagt hr Enell nu genom sin motion vill söka få något
bättre till stånd.
Huvudstaden har f. n. omkring ett 20-tal bibliotek, som kunna
inrangeras under benämningen »folkbibliotek», samt dessutom några rätt
stora föreningsbibliotek. De förra kunna uppdelas i två kategorier, de
som upprättats på enskilt initiativ, men som nu arbeta även med
kommunalt understöd, hit höra då Arbetarebiblioteket och
Folkbildningsförbundets bibliotek, samt den andra gruppen omfattande alla de olika
»församlingsbiblioteken».
Det stora grundfelet är nu, att alla dessa bibliotek sortera under
lika många styrelser och att de arbeta vart och ett på sitt sätt, med
olika metoder och utan den ringaste gemenskap med eller känning av
varandra. Längst komna äro Arbetarebiblioteket och
Folkbildningsförbundets samt ett par under senare åren reorganiserade
församlingsbibliotek. Samtliga dessa hållas öppna avsevärd tid varje dag, bokförråden
ökas någorlunda rikligt och rent tekniskt söker man hålla sig »up to
date», så långt förhållandena det medgiva. De andra biblioteken åter
synas mera vara till för sin egen skull, än för att göra någon egentlig
nytta. Bokförråden äro små, samlingen hålles öppen en eller annan
timme i veckan, tillväxten pr år är ingen eller rent obetydlig, och i
styrelsen saknas personer med ens någon sakkunskap i hithörande spörsmål.
Det är också här den ekonomiskt största misshushållningen äger rum,
beroende på den ytterst ringa frekvensen. En undersökning, som jag
för ett par år tillbaka verkställde, och vars resultat publicerades 1i
Folkbiblioteksbladet, visade ju, att t. ex. vid Klara församlingsbibliotek
kostade varje utlämnat boklån icke mindre än 2 kronor och 20 öre samt
vid Storkyrkoförsamlingens bibliotek kr. 1: 43, missförhållanden som icke
torde nämnvärt förbättrats sedan dess.
Ett överslag över årskostnaden för de skilda biblioteken i Stockholm
ger vid handen, att den helt visst går upp till i allt 65 å 70 tusen kronor,
en summa som lämnad till disposition ät en sakkunnig styrelse för en
gemensam biblioteksorganisation alldeles säkert skulle motvägas av
lysande resultat. Det kräves alltså en omläggning eller centralisering av
hela denna verksamhet, och det är vad motionären hr Enell önskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
