Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 18 —
det festligt dukade bordet och »passas upp» av de åt sina bekanta
kordialt nickande kyparna. Det är en dråplig humor över denna
skildring. — Vackert och känsligt är det sista kapitlet, som visar oss unge
Helge Bendels avsked från hemmet och avresan till »drömlandet- på
andra sidan Atlanten. Helge är bokens centralfigur, en blyg och
oföretagsam yngling, känslig. med livlig inbillningskraft. Han saknar tro pa
sig själv, är skeptisk och har sålunda svärt att finna sig tillrätta i det
praktiska livet. Hans tankar befinna sig alltid i »drömlandet».
Helge Bendels typ är varken ny eller särdeles intressant; han
tjänar mest till att binda samman alla de olika scenerierna i boken, vilken
som helhet sedd är rätt rolig utan att alls vara av större betydelse. Den
minutiösa beskrivningen och uppradandet av detaljer, som är Bergers
litterära Akilleshäl, och vilken ibland kan bli ej så litet osmaklig,
aterfinnes naturligtvis här, och det bör icke fördöljas, att många personer
finna boken längrandig.
Annie Åkerhielm: Riktiga människor. (Hugo Geber, 3: 75.)
Kritiken har vanligen svårt att opartiskt yttra sig om det litterära
värdet hos en bok, som skrivits av en person, vilken i den politiska
och sociala dagskampen intager en sa deciderad partiståndpunkt som
friherrinnan Akerhielm. Hennes motståndare, som förargats och retats
av hennes hätska angrepp, äro benägna att undervärdera, hennes
politiska meningsfränder att överskatta hennes förtjänster som
romanförfattarinna, om ock de torde vara räknade, vilka i likhet med Svenska
Akademiens sekreterare våga placera friberrinnan Akerhielm framför
Gösta Berlings och Jerusalems författarinna.
Bedömer man Riktiga människor ur rent litterär synpunkt mäste
man medgiva, att boken är lättläst och ganska underhållande. Den har
vidare den förtjänsten, att den handlar om »riktiga människor», ej endast
i författarinnans mening, utan om människor av kött och blod, som vi
varje dag hälsa på och tala om, vilka har den normala människans
tankar och känsloliv, fel och förtjänster och ej liksom personerna i så
många moderna romaner äro sjukliga existenser, med
undantagsmänniskors abnormt utvecklade och förfinade själsliv, och vars livsinnehall
oftast är uteslutande erotiskt, som t. ex. i Gustaf af Geijerstams följd
av moderna romaner.
Friherrinnan Akerhielms bok börjar med att Fredrika lär sin syster
hur man skall stoppa strumpor: »Du maste träda igenom allt det tunna
också, inte bara själva hålet annars går det genast hål bredvid igen».
— Vi få genast den trygga känslan att de där människorna skola vi
kunna »förstå»!
Fredrika och Sonja äro döttrar till en »liberal-radikal» professor.
Fredrika är den husliga, stillsamma och i hemmets värld uppgående,
för den yngre Sonja naågot tillbakasatta systern. Sonja är student,
skeptisk, frigjord i sin uppfattning och därför faderns gunstling. Genom en
av livets små ironiska tillfälligheter blir Sonja gift med en obetydlir,
ung, mycket ortodox prästman. Förhållandet mellan makarna är bokens
bästa parti, och skildringen av den nygifta fruns känslor inför sin man
och dennes mor och faster, som förut varit de enda kvinnor han haft
beröring med, är levande och sann. Mannen och hustrun komma ifran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
